European Central Bank - eurosystem
European Central Bank - eurosystem
Search
Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

Vanliga frågor om den digitala euron

Uppdaterat den 30 oktober 2025

Den digitala eurons syfte och fördelar

Genomförande och användning

Berörda parter och lägesrapport

Effekter och överväganden

1. Varför behöver Europa den digitala euron?

I en värld där digitala betalningar snabbt blir norm minskar användningen av kontanter och övergången till internethandel går allt snabbare. Den digitala euron skulle vara en digital form av kontanter och ge konsumenterna tillgång till centralbankspengar i digital form som ett komplement till sedlar och mynt.

Den digitala euron skulle underlätta människors liv genom att tillhandahålla något som i dagsläget inte finns: ett digitalt betalningsmedel som kan användas för betalning i butik, online och från person till person i hela euroområdet. Precis som kontanter skulle den digitala euron vara tillgänglig, fri att använda när betalningar görs eller tas emot och ha ställning som lagligt betalningsmedel.

Den digitala euron skulle dessutom bevara euroområdets monetära suveränitet genom att öka effektiviteten i det europeiska betalningsekosystemet som helhet, främja innovation och öka motståndskraften mot potentiella cyberangrepp och tekniska störningar.

Mer information om varför vi behöver en digital euro.

2. Hur skulle den digitala euron kunna stärka Europas strategiska oberoende?

Den digitala euron skulle vara en paneuropeisk betalningslösning, tillgänglig i hela euroområdet, under europeisk styrning och drivas av europeiska operatörer.

Digitala betalningar i euroområdet är fortfarande fragmenterade och skiljer sig åt mellan olika länder och användningsfall. Mer än hälften av alla nationella marknader i euroområdet har inga nationella digitala betalningslösningar för betalningar i butiker, och de som finns täcker i huvudsak endast nationella marknader och särskilda användningsfall. Detta innebär att konsumenterna måste förlita sig på ett litet antal icke-europeiska företag som dominerar marknaden. Den digitala euron skulle bidra till att minska Europas beroende av icke-europeiska betaltjänstleverantörer och ge möjlighet att använda europeiska lösningar.

Genom öppna standarder och genom att tillhandahålla en offentlig infrastruktur för digitala betalningar skulle den digitala euron kunna göra det möjligt för leverantörer att enkelt expandera till paneuropeiska lösningar och därigenom göra det europeiska betalningslandskapet mer konkurrenskraftigt och innovativt.

På det hela taget skulle den digitala euron kunna göra Europa till en global föregångare inom digital finans, där innovation tjänar det allmänna bästa.

3. Varför skulle människor vilja använda den digitala euron?

Den digitala euron skulle vara en betalningslösning för varje tillfälle, för användning när som helst och var som helst i euroområdet – precis som kontanter, men redo för den digitala tidsåldern. Den skulle vara ett allmänt accepterat digitalt betalningsmedel som konsumenterna kan använda kostnadsfritt i butiker, online eller från person till person. Den skulle ge människor möjlighet att betala digitalt samtidigt som de fortfarande använder ett offentligt betalningsmedel. Den skulle också vara tillgänglig både online och offline.

Den digitala euron skulle vara utformad för att ge högsta möjliga säkerhets- och integritetsnivå, i överensstämmelse med Europeiska unionens rigorösa standarder, med de striktaste säkerhets- och integritetslagarna i världen.

Eurosystemet skulle inte kunna identifiera människor baserat på deras betalningar. Personliga betalningar i digitala euro offline skulle det dessutom bara vara betalaren och betalningsmottagaren som kände till.

Den digitala euron skulle vara säker och som en kollektiv nyttighet garantera tillgång för alla konsumenter, oavsett var de bor och oberoende av deras nivå av digitala eller finansiella färdigheter. Den digitala euron skulle tillgodose behoven hos personer med funktionsnedsättning och personer som inte har tillgång till bankkonto samt säkerställa att ingen lämnas på efterkälken.

För att se till att den digitala euron kan användas och är tillgänglig i hela euroområdet föreskrivs i Europeiska kommissionens förslag till förordning om digital euro att handlare ska vara skyldiga att ta emot digitala euro och att banker måste distribuera digitala euro till sina kunder.

4. Skulle den digitala euron ersätta kontanter?

Nej. Den digitala euron skulle komplettera kontanter, inte ersätta dem. Den digitala euron skulle existera parallellt med kontanter som svar på människors växande preferens för snabba, säkra digitala betalningar. Kontanter skulle fortsätta att vara lagligt betalningsmedel och fortsätta att existera parallellt med den digitala euron och alla privata elektroniska betalningsmedel som för närvarande används.

Den pågående omformningen av eurosedlarna med förbättrade säkerhetsdetaljer, visar att ECB har för avsikt att hantera kontanternas framtid. ECB välkomnar Europeiska kommissionens europaket, som bevarar människors valfrihet mellan kontanter och digitala euro när de betalar med centralbankspengar.

Lär mer om Eurosystemets kontantstrategi och om utformningen av sedlarna på sidan för framtida sedlar på ECB:s webbplats.

5. Vilka fördelar skulle den digitala euron ge handlare?

Den digitala euron skulle vara en paneuropeisk lösning där handlare kan marknadsföra sina produkter och tjänster till kunder i hela Europa med en smidig och enhetlig betalningsupplevelse. Det skulle minska beroendet av icke-europeiska betalningslösningar genom att erbjuda ett europeiskt alternativ som ger handlarna en starkare position att förhandla om villkor med leverantörer av betalningslösningar och därigenom minska sina egna kostnader.

I arbetet med att utveckla den digitala euron har ECB ett nära samarbete med handlare och deras representanter. Utformningen av den digitala euron tar hänsyn till vad handlarna anser vara viktiga, t.ex. sömlös integration med befintliga kontrollsystem, användarvänlighet och betalningssäkerhet. Den digitala euron skulle också göra det möjligt för handlare att ta emot betalningar omedelbart utan extra kostnader, även utan internetuppkoppling.

Lär mer om vårt engagemang med handlarna i överensstämmelse med den digitala euron i rapporten om betalningsekosystemet och vår användarforskning med små handlare.

6. Vilket värde skulle den digitala euron erbjuda betaltjänstleverantörer?

Övervakade betaltjänstleverantörer, t.ex. banker, skulle spela en viktig roll för distributionen av den digitala euron. De skulle fungera som huvudsaklig kontaktpunkt för privatpersoner, handlare och företag i alla frågor som rör den digitala euron och skulle utföra alla slutanvändartjänster.

Den digitala euron skulle också kunna erbjuda ytterligare affärsmöjligheter för betaltjänstleverantörer och ge dem omedelbar räckvidd för hela euroområdet.

ECB:s innovationsplattform demonstrerade den digitala eurons potential att göra den europeiska betalningsmarknaden enhetlig, frigöra nya affärsmodeller genom harmoniserade standarder och stödja framtida teknisk utveckling. ECB använder innovationsplattformens slutsatser för att bidra till den fortsatta utvecklingen av den digitala euron.

Den digitala euron skulle alltså kunna fungera som en plattform där betaltjänstleverantörer kan utveckla mervärdestjänster inom sitt utbud (t.ex. villkorliga betalningar eller lojalitetsprogram).

Den ersättningsmodell för den digitala euron som just nu beskrivs i Europeiska kommissionens förslag till förordning om digital euro, ger dessutom betaltjänstleverantörer ekonomiska incitament jämförbara med andra digitala betalningsmedel.

Läs mer om vårt engagemang med betaltjänstleverantörer i lämplighetsrapporten för den digitala euron.

7. Hur skulle den digitala euron fungera?

Den digitala euron skulle göra det möjligt för människor att göra säkra omedelbara betalningar i fysiska butiker och webbutiker och mellan enskilda individer, oberoende av vilket land de är i eller vilken betaltjänstleverantör de använder.

Det första steget skulle vara att upprätta en digital europlånbok genom din bank, ett postkontor eller en annan betaltjänstleverantör.

När man väl har sin e-europlånbok kan du föra över pengar till den via ett bankkonto eller genom att sätta in kontanter. Du skulle då kunna göra betalningar med den digitala europlånboken, t.ex. via telefon eller smartkort.

Betalningar i digitala euro skulle alltid vara säkra och omedelbara – oavsett om de görs i fysiska butiker, online eller mellan människor.

Den digitala euron skulle fungera både online och offline. Den skulle alltså kunna användas även om man har dålig eller ingen internetuppkoppling. Personliga betalningar i digitala euro offline skulle dessutom bara vara kända av betalaren och betalningsmottagaren, vilket ger en kontantliknande nivå av integritet.

Mer information om hur den digitala euron skulle fungera.

8. Vilka skulle kunna använda den digitala euron?

Som framgår av det förslag till förordning om digital euro som lagts fram av Europeiska kommissionen skulle den digitala euron kunna användas av privatpersoner, företag och offentliga inrättningar som tillfälligt eller permanent har sin hemvist i en av euroområdets medlemsstater.

Personer som reser till euroområdet för personliga eller yrkesmässiga ändamål kan också ha tillgång till den digitala euron.

Vidare skulle privatpersoner, företag och offentliga inrättningar med säte eller hemvist utanför euroområdet kunna få tillgång till den digitala euron genom att öppna ett konto för digitala euro hos betaltjänstleverantörer med säte eller verksamhet i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett tredjeland, förutsatt att det finns ett avtal mellan EU och tredjelandet och/eller överenskommelser mellan Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken i en medlemsstat utanför euroområdet eller tredjeländerna.

9. Hur privat skulle den digitala euron vara?

Integritetsskydd är en av de viktigaste faktorerna i utformningen av den digitala euron.

Den digitala euron skulle fungera offline, vilket i princip skulle ge lika bra integritetsskydd som med kontanter, både för att skicka pengar till andra personer och för att betala i butiker. När betalningar i digitala euro görs offline skulle personliga transaktionsuppgifter endast vara kända för betalaren och betalningsmottagaren. Bekämpning av penningtvätt skulle utföras av den distribuerande betaltjänstleverantören (PSP) under insättnings- och uttagsprocessen, precis som vid kontantuttag och -insättningar idag.

Vid onlinetransaktioner skulle Eurosystemet inte identifiera användare som gör eller tar emot betalningar och på så sätt skydda deras personuppgifter, men betaltjänstleverantörerna skulle kunna identifiera användare i syfte att följa reglerna för bekämpning av penningtvätt.

Oavsett om online eller offline skulle Eurosystemet därför inte kunna koppla transaktioner i digitala euro direkt till enskilda individer.

Den digitala euron kommer att styras av EU-bestämmelser som är utformade för att ge bra balans mellan personlig integritet och säkerhet. På så sätt upprätthålls ett robust skydd mot olaglig verksamhet, samtidigt som den personliga integriteten säkras.

Få reda på mer om den digitala euron och personlig integritet.

10. Hur skulle ECB säkerställa att den digitala euron är inkluderande och tillgänglig?

Den digitala euron skulle vara en kollektiv nyttighet, likt sedlar och mynt idag – men i digital form. ECB utformar den digitala euron och appen för den digitala euron med inkludering som en vägledande princip för att säkerställa att användarna kan göra betalningar under alla omständigheter. Appen om en digital euro skulle följa den europeiska tillgänglighetslagen med fokus på kognitiv tillgänglighet så att alla snabbt kan lära sig hur den kan användas.

Den digitala euron bygger på användarforskning och samverkan med det civila samhället och konsumentfrämjande organisationer och tillgodoser utsatta konsumenters behov. Organisationerna betonade vikten av en allmänt tillgänglig lösning, intuitiv design och fysiskt stöd. Fri tillgång till grundläggande digitala eurotjänster skulle också finnas för personer utan bankkonto, vilket skulle minska den digitala utestängningsklyfta som privatpersoner utan fast adress eller som åtnjuter internationellt skydd står inför.

Enligt det förslag till förordning om digital euro som lagts fram av Europeiska kommissionen skulle banker som distribuerar digitala euro vara skyldiga att utan kostnad tillhandahålla grundläggande tjänster för betalningar i digitala euro när deras kunder begär det.

Den digitala euron skulle utformas för att tillgodose allas behov utan att någon lämnas på efterkälken.

11. Hur skulle ECB säkerställa att betalningar med digitala euro fungerar på samma sätt i hela euroområdet?

Betaltjänstleverantörer under tillsyn, t.ex. banker i euroområdet, skulle ansvara för distributionen av den digitala euron. För att säkerställa att systemet för en digital euro genomförs på samma sätt i hela euroområdet håller Eurosystemet på att utveckla ett regelverk för en digital euro i en samarbetsinriktad och iterativ process med marknadsaktörerna. Regelboken skulle fastställa en enda uppsättning regler, standarder och förfaranden för att säkerställa enhetliga bastjänster för den digitala euron i hela euroområdet, vilket skulle ge användarna enhetlig erfarenhet oavsett i vilken medlemsstat de befinner sig i eller vilken betaltjänstleverantör som är involverad, precis som med kontanter idag.

12. Skulle den digitala euron bli en alternativ valuta inom Eurosystemet?

Nej. Eftersom sedlar och mynt inte är alternativa valutor, utan snarare olika former av samma valuta, skulle den digitala euron bara vara ett annat sätt att betala i euro. Den digitala euron skulle tillgodose människors och företags önskemål att betala digitalt.

Läs mer om människors betalningspreferenser i undersökningen om konsumenters betalningsvanor i euroområdet (SPACE).

13. Hur skulle kopplingen mellan omedelbara betalningar och den digitala euron vara?

När konsumenter gör kontantlösa betalningar i butiker får handlarna idag inte omedelbart pengar. Med den digitala euron skulle det förändras eftersom alla digitala eurobetalningar skulle vara omedelbara.

De gemensamma reglerna, standarderna och förfarandena som håller på att utarbetas och som, om de godkänns, ska gälla för den digitala euron skulle innebära att lösningar för omedelbara betalningar kunde vidareutvecklas så att de når alla euroländer. Detta skulle minska Europas beroende av ett litet antal privata icke-europeiska företag som för närvarande dominerar betalningssektorn.

14. Hur skulle den digitala eurons tekniska arkitektur fungera, och skulle den baseras på teknik för distribuerade liggare, t.ex. blockkedjeteknik?

Den digitala euron skulle fungera på en central avvecklingsplattform och Eurosystemet skulle registrera och kontrollera alla avvecklingar och innehav. Som Eurosystemets direkta skulder är det viktigt att den digitala euron i människors plånböcker är säker för att upprätthålla förtroendet, både för euron och för Eurosystemet.

Den digitala euron baseras inte på teknik för distribuerade liggare (DLT), men använder sig av viktiga designprinciper från DLT för att öka motståndskraften och effektiviteten och förbättra systemets övergripande prestanda och tillförlitlighet.

Den digitala eurons motståndskraftiga tekniska arkitektur skulle bygga på etablerade standarder. En multiregional installation där varje region är utrustad med flera servrar, som sträcker sig långt utöver vanliga redundansmodeller, kommer att säkerställa tjänstekontinuitet under alla omständigheter.

15. Hur långt har projektet för den digitala euron kommit?

Projektet för en digital euro går framåt. Förberedelsefasen, som inleddes i november 2023 och avslutades i oktober 2025, främjade teknisk utveckling och lärande genom experiment. Detta arbete byggde på de konstruktionsval och tekniska krav som fastställts under undersökningsfasen.

Som en uppföljning av undersöknings- och förberedelsefaserna gör Eurosystemet nu ytterligare framsteg med det tekniska arbetet, som fördjupar marknadsengagemanget och fortsätter att stödja lagstiftningsprocessen. Vi strävar efter att vara redo för en eventuell första utgivning av den digitala euron under 2029, förutsatt att förordningen om inrättande av den digitala euron antas under 2026.

16. Vilka deltar i projektet för den digitala euron?

Eurosystemet – som omfattar ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet – strävar efter att säkerställa att den digitala euron tillgodoser användarnas behov. Därför samarbetar Eurosystemet regelbundet med beslutsfattare, lagstiftare, marknadsaktörer, civila samhällsorganisationer och personer från allmänheten som i slutändan skulle använda den digitala euron.

Detta engagemang äger rum i olika sammanhang, t.ex. Euro Retail Payments Board, som sammanför intressenter från alla delar av den europeiska marknaden för massbetalningar, och Rulebook Development Group, som består av seniora yrkesutövare från den offentliga och privata sektorn med erfarenhet av finans och betalningar (se fråga 18).

ECB har även regelbundna kontakter med:

ECB deltar regelbundet i Eurogruppens möten med euroländernas finansministrar och ger regelbundet uppdateringar om projektet för en digital euro till Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.

Läs mer om projektstyrning och berörda parters deltagande.

17. Hur är EU:s lagstiftare involverade i processen?

Den 28 juni 2023 lade Europeiska kommissionen fram europaketet med förslag till stöd för kontantanvändning och om inrättande av ett ramverk för en eventuell digital euro. ECB välkomnar att förslaget om en digital euro åtföljs av ett förslag om att stärka kontanters roll, eftersom båda skulle vara lagligt betalningsmedel och former av centralbankspengar. Syftet med förslaget till förordning om digital euro är att säkerställa att en framtida digital euro skulle ge människor och företag ytterligare en möjlighet att betala digitalt med hjälp av en allmänt accepterad, billig, säker och motståndskraftig form av offentliga pengar var som helst i euroområdet.

ECB ger stöd och bistår med teknisk kompetens i lagstiftningsprocessen. Eurosystemet kommer att anpassa utformningen av den digitala euron efter vad som framkommer i överläggningarna om lagstiftningen.

ECB-rådet kommer inte att fatta något beslut om huruvida den digitala euron ska ges ut förrän förordningen om införande av en digital euro har antagits.

18. Hur utarbetas regelverket för den digitala euron?

Eurosystemet utvecklar utkastet till regelbok i nära samarbete med representanter för den europeiska marknaden för massbetalningar genom Rulebook Development Group (RDG).

RDG, som består av högt uppsatta företrädare för europeiska organisationer som representerar både utbuds- och efterfrågesidan på den europeiska marknaden för massbetalningar, arbetar utifrån de val av utformning för digital euro som redan har godkänts av ECB-rådet.

Inom den här gruppen har särskilda arbetsgrupper bildats som fokuserar på olika delar av regelverket som kräver särskilda sakkunskaper.

I juni 2025 överlämnades ett reviderat interimistiskt utkast till regelbok för en digital euro till RDG för ett marknadssamråd. Utkastet till regelbok är fortfarande tillräckligt flexibelt för att ta hänsyn till eventuella framtida justeringar till följd av den slutliga texten i förordningen om inrättandet av den digitala euron när den väl har antagits.

Mer information i regelbok för en digital euro.

19. Skulle digitala euro kunna bli programmerbara pengar?

Programmerbara pengar är en digital form av pengar som används för ett fördefinierat ändamål, t.ex. kuponger, med begränsningar för var, när och med vem de kan användas.

Som också nämns i Europeiska kommissionens förslag till förordning om digital euro, skulle den digitala euron aldrig vara programmerbar pengar, men den skulle kunna underlätta villkorsstyrda betalningar (t.ex. om en kund köper något online och väljer möjligheten att betala vid leverans).

20. Skulle man behöva betala för att använda den digitala euron?

Som kollektiv nyttighet skulle den digitala euron vara för basanvändning för enskilda användare.

Banker och andra betaltjänstleverantörer skulle kunna erbjuda sina kunder ytterligare tjänster för digitala euro som de kan ta betalt för. Sådana mervärdestjänster skulle kunna göra den digitala euron ännu mer attraktiv för användare, t.ex. genom villkorsstyrda betalningar. Dessa skulle kunna göra det möjligt för kunderna att handla säkrare online, där pengar endast överförs när leveransen av produkten har bekräftats, vilket minskar risken för bedrägerier och förenklar återbetalning.

21. Hur hänger andra paneuropeiska betalningsinitiativ samman med den digitala euron?

ECB välkomnar initiativ på den europeiska marknaden som sträcker sig bortom inhemska marknader.

Den digitala euron bör göra det möjligt för inhemska och regionala system att expandera över olika användningsområden och över gränserna. Detta skulle göra det lättare, bredare och effektivare att acceptera lösningar i den europeiska privata sektorn tack vare harmoniserade standarder. Europeiska betaltjänstleverantörer kan dra nytta av dessa möjligheter, främst genom ökad geografisk räckvidd och användningsfall som inte tidigare betjänats.

Utformningen omfattar möjligheten att integrera privata lösningar genom t.ex. eventuell co-badging på fysiska kort och befintliga digitala plånböcker. I båda fallen skulle den digitala euron vara den ”reservlösning” som möjliggör full täckning i hela Europa och samtidigt bevara marknadstillträdet för inhemska eller regionala system där de accepteras.

22. Skulle betaltjänstleverantörer få ersättning för distribution av den digitala euron?

Eurosystemet föreslår en kompensationsmodell som skulle skapa rättvisa ekonomiska incitament för alla parter som är involverade i det digitala euroekosystemet. För banker och andra betaltjänstleverantörer tar kompensationsmodellen upp de operativa kostnaderna för distribution av den digitala euron.

Precis som för andra betalningssystem skulle betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron kunna debitera handlare för de här tjänsterna. Prissättningen för handlare och betaltjänstleverantörer skulle omfattas av ett tak, enligt Europeiska kommissionens förslag till förordning om digital euro.

Precis som vid tillverkning och utgivning av sedlar skulle Eurosystemet stå för kostnaderna för att upprätta ett system och en infrastruktur för den digitala euron. Eurosystemet skulle dessutom sträva efter att minimera ytterligare investeringskostnader för betaltjänstleverantörer genom att återanvända befintlig infrastruktur så mycket som möjligt.

23. Skulle den digitala euron kunna utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten genom att banker ställs utanför?

Vårt finansiella system, med banksystemet i centrum, fungerar väl, och Eurosystemet vill bevara den viktiga funktion som bankerna fyller för att säkerställa effektiv kreditförmedling till ekonomin.

ECB har gjort följande val avseende utformningen av den digitala euron för att minimera potentiella hot som den digitala euron skulle kunna innebära för det finansiella systemet.

  • Användarna skulle endast kunna ha ett begränsat belopp digitala euro i sin plånbok. Detta skulle förhindra alltför stora utflöden av bankinlåning och bidra till att bevara stabiliteten i vårt finansiella system, även i kristider.
  • Användarna ska kunna koppla sin e-europlånbok till ett bankkonto och därmed kunna göra betalningar över den övre gränsen för innehav och få påfyllt direkt när det inte finns tillräckligt med digitala euro i plånboken (förutsatt att det finns pengar på bankkontot).
  • Precis som med kontanter i din plånbok skulle ingen ränta betalas på innehav av digitala euro.

Efter en begäran under lagstiftningsförhandlingar gjorde ECB en teknisk analys för att uppskatta de potentiella effekterna av olika hypotetiska innehavsbegränsningar. Denna analys bekräftade att användningen av den digitala euron för dagliga betalningar inte skulle skada den finansiella stabiliteten och – med tanke på de olika hypotetiska innehavsgränser på upp till 3 000 EUR per person som medlagstiftarna begärde skulle testas – inte skulle skada den finansiella stabiliteten i euroområdet, även under ett högst osannolikt och extremt konservativt krisscenario.

24. Skulle den digitala euron göra betalningar i Europa mer sårbara för cyberangrepp?

Precis som för andra digitala infrastrukturer skulle den digitala euron kunna vara ett mål för cyberangrepp. För att minska denna risk skulle utformningen av den digitala euron använda den senaste tekniken för att skapa en cyberresilient och framtidssäker miljö. Vid utformningen av cybersäkerhetskontrollerna använder ECB beprövad praxis inom Eurosystemet från andra marknadsinfrastrukturer och regelbundet planerade tester mot simulerade attacker.

25. Hur skulle den digitala euron vara annorlunda än stablecoins och kryptotillgångar?

Den digitala euron skulle vara centralbankspengar, utgivna och garanterade av Eurosystemet, som består av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i euroområdet. Precis som eurosedlar och euromynt skulle det vara lagligt betalningsmedel, vilket betyder att alla skulle kunna använda dem för betalningar. Som centralbankspengar och kollektiv nyttighet skulle de vara stabila och tillförlitliga. Du kan alltid lita på att en digital euro är värd en euro.

Stablecoins skapas av privata företag. De garanteras inte av en centralbank eller en offentlig myndighet. Deras värde beror på hur väl företaget förvaltar sina reserver och finanser, och det kan påverkas av faktorer utanför deras kontroll. Det betyder att deras stabilitet inte är lika säker som för euron.

Krypto-tillgångar som Bitcoin eller Ether är återigen annorlunda. De backas inte upp av någon institution och har inget underliggande värde. Deras priser kan gå upp och sjunka kraftigt, och det finns ingen organisation som förlorar sitt värde.

Se vår förklaring ”Vad är bitcoin?”.

Q26. Hur mycket skulle projektet för en digital euro kosta Eurosystemet?

Att investera i den digitala euron är avgörande för att säkerställa att vår valuta och betalningssektor förblir ändamålsenliga i den digitala tidsåldern.

Vissa digitala eurokomponenter, såsom betalningsavveckling, skulle utvecklas internt inom Eurosystemet. För andra, såsom offlinetjänster, har vi etablerat ramavtal med externa leverantörer. Ramavtal inbegriper inga betalningar och innehåller skyddsåtgärder som gör det möjligt att anpassa tillämpningsområdet i enlighet med ändringar i lagstiftningen.

De totala utvecklingskostnaderna, som omfattar både externa och internt utvecklade komponenter, beräknas uppgå till 1,3 miljarder euro, medan de årliga driftskostnaderna beräknas bli omkring 320 miljoner euro. Eurosystemet fortsätter förberedelserna som svar på uppmaningar från euroområdets ledare att snarast möjligt vara redo för en eventuell utgivning. Den nödvändiga lagstiftningen har dock ännu inte antagits. Arbetet är därför uppbyggt i moduler för att möjliggöra en gradvis utvidgning och begränsa de ekonomiska åtagandena.

Eurosystemet skulle bära kostnaderna för inrättandet av ett system och en digital infrastruktur för en digital euro, precis som för tillverkning och utgivning av eurosedlar – som, precis som den digitala euron är en kollektiv nyttighet. Liksom för sedlar skulle dessa kostnader täckas av ”seigniorage” (den inkomst ECB tjänar från att ge ut pengar) även om innehaven av digitala euro vore små jämfört med utelöpande sedlar. ECB ämnar hålla kostnaderna låga genom att återanvända befintlig infrastruktur så mycket som möjligt men samtidigt leverera en digital euro som ger värde åt konsumenter och handlare.

I och med att den digitala euron vore en kollektiv nyttighet skulle den vara kostnadsfri för grundläggande användning för konsumenter och kostnadseffektiv för europeiska handlare. Eurosystemet skulle inte ta ut eller dra nytta av några avgifter för transaktioner i digitala euro.