EUR-Lex Ingång till EU-rätten

Tillbaka till EUR-Lex förstasida

Det här dokumentet är ett utdrag från EUR-Lex webbplats

Dokument 32015D0043(01)

Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/2332 av den 4 december 2015 om förfarandet för att godkänna den mängd euromynt som ska ges ut (ECB/2015/43)

EUT L 328, 12.12.2015, s. 123–125 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Dokumentets rättsliga status Gällande: Den här rättsakten har ändrats. Aktuell konsoliderad version: 01/01/2018

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2015/2332/oj

12.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/123


EUROPEISKA CENTRALBANKENS BESLUT (EU) 2015/2332

av den 4 december 2015

om förfarandet för att godkänna den mängd euromynt som ska ges ut (ECB/2015/43)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 128.2 första meningen, och

av följande skäl:

(1)

De medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallade de euroområdets medlemsstater) får ge ut euromynt i sådan omfattning som Europeiska centralbanken (ECB) godkänner.

(2)

Om ett undantag för en medlemsstat upphävs, bör den medlemsstaten delta i förfarandet för att godkänna mängden mynt redan under det år som föregår utbytet av sedlar och mynt, så att denna stat kan utöva sin rättighet att ge ut euromynt från den dag då den ingår bland euroområdets medlemsstater.

(3)

Enligt artikel 5.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 651/2012 (1) bör utgivningen av samlarmynt tas med i samlad form i den myntmängd som ska godkännas av ECB.

(4)

Regler bör införas om förfarandet för att godkänna den mängd mynt som ska ges.

(5)

För att erhålla ECB:s godkännande bör euroområdets medlemsstater lämna in sina förslag till ECB.

(6)

Metoderna för att beräkna efterfrågan på mynt kan variera något mellan euroområdets medlemsstater, men för sitt godkännande behöver ECB vissa minimiuppgifter för att kunna verifiera den mängd mynt som får ges ut.

(7)

Den mängd mynt som godkänts bör inte överskridas utan ECB:s förhandsgodkännande.

(8)

För att euroområdets medlemsstater ska ges tillräckligt med tid för att sammanställa de begärda uppgifterna bör detta beslut träda i kraft först den 1 januari 2016.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Definitioner

I detta beslut avses med

1.    mynt i omlopp och minnesmynt : samma betydelse som i artikel 2 i rådets förordning (EU) nr 729/2014 (2),

2.    samlarmynt : samma betydelse som i artikel 1 i förordning (EU) nr 651/2012,

3.    mängd mynt : nettoskillnaden, i nominellt värde, mellan den samlade mängden euromynt som getts ut av en av euroområdets medlemsstater och den samlade mängden euromynt som returnerats till denna medlemsstat under samma kalenderår.

Artikel 2

Årlig begäran om godkännande

1.   En gång per år ska varje medlemsstat i euroområdet hos ECB ansöka om ett godkännande av den mängd mynt som får ges ut av den medlemsstaten under påföljande år. Denna ansökan ska inkomma senast den 30 september under föregående år.

2.   Ansökan ska vara baserad på de beräkningar av efterfrågan på mynt i den medlemsstaten och ska skilja mellan mynt i omlopp och samlarmynt. Varje ansökan ska även förklara den metod som använts för att beräkna efterfrågan.

3.   För mynt i omlopp får det belopp som anges i ansökan även innehålla ett extrabelopp i form av en säkerhetsmarginal.

4.   En ansökan som avser mynt i omlopp ska innehålla följande information:

a)

Uppgifter om mynt i omlopp per den 30 juni eller något annat datum under det år som föregår det år som ansökan avser, och som ligger till grund för beräkningen av efterfrågan i enlighet med den metod som den sökande medlemsstaten i euroområdet valt.

b)

Andra relevanta uppgifter för att bedöma medlemsstatens ansökan i enlighet med den metod som medlemsstaten i euroområdet valt.

c)

Huruvida och i vilken utsträckning en ansökan även omfattar sådana extrabelopp som avses i punkt 3.

d)

Den mängd mynt som ska ges ut för vilken ett godkännande söks.

5.   En medlemsstat i euroområdet som lämnar en ansökan kan därutöver lämna ytterligare information som bedöms som viktig för att styrka ansökan som

a)

viktiga faktorer som påverkar den nationella efterfrågan på mynt,

b)

detaljerad information om efterfrågan på mynt uppdelat efter valörer, och

c)

huruvida och i vilken utsträckning nationell efterfrågan på mynt påverkas av efterfrågan i andra medlemsstater i euroområdet.

6.   En ansökan som avser samlarmynt ska omfatta följande information:

a)

den sammanlagda volymen, uttryckt som aggregerat nominellt värde, av de samlarmynt som ska ges ut, inklusive en förteckning över samlarmyntens valörer, och

b)

huruvida ansökan omfattar en säkerhetsmarginal för att kunna beakta oväntade händelser som bör bli föremål för ett samlarmynt i euro.

7.   Om ett avtal slutits mellan Europeiska unionen och en stat eller ett territorium som inte är en medlemsstat, om att denna stat eller detta territorium tillåts använda euron som sin officiella valuta (nedan kallat monetärt avtal), och det monetära avtalet ger denna stat eller detta territorium rätt att ge ut euromynt, ska den volym mynt som denna stat eller detta territorium får ge ut adderas till den årliga ansökan som lämnas in av den medlemsstat i euroområdet som anges i det monetära avtalet.

8.   Om ett undantag för en medlemsstat upphävs, ska ECB, under det år som föregår utbytet av sedlar och mynt, behandla en frivillig ansökan från denna medlemsstat i linje med kraven i denna artikel om godkännande av den mängd mynt som den berörda medlemsstaten får ge ut efter utbytet av sedlar och mynt.

9.   ECB-rådet ska anta ett beslut om godkännande av den mängd mynt som får ges i euroområdet före utgången av det kalenderår som föregår det år för vilket godkännandet söks.

Artikel 3

Meddelande och ad-hoc ansökan

1.   Den mängd mynt som varje medlemsstat får ge ut under ett kalenderår enligt ECB:s godkännande får inte överskridas utan ECB:s förhandsgodkännande.

2.   Euroområdets medlemsstater ska kontinuerligt bevaka efterfrågan på mynt. Om den faktiska efterfrågan på euromynt i någon av euroområdets medlemsstater sannolikt kommer att överskrida den mängd mynt som godkänts för kalenderåret ska medlemsstaten omedelbart underrätta ECB.

3.   Meddelandet ska innehålla information om

a)

de valörer för vilka efterfrågan är högre än förväntad, och

b)

en detaljerad beskrivning av de viktigaste orsakerna bakom denna ökade efterfrågan.

4.   Inom 10 arbetsdagar efter mottagande av ett meddelande får ECB, på operativ nivå utan inblandning av ECB:s beslutsfattande organ, göra en förhandsbedömning av anmälan och ge icke-bindande riktlinjer till den medlemsstat som lämnat meddelandet. ECB kan till exempel rekommendera att man ökar den mängd mynt som ges ut om den högre efterfrågan på mynt som rapporterats tycks vara otillräcklig för att möta den faktiska efterfrågan, vilken kan medföra att de skyldigheter som framgår av punkt 1 inte uppfylls.

5.   Om en ökad efterfrågan på mynt fortfarande existerar efter utgången av den period som avses i punkt 4, ska medlemsstaten i euroområdet utan dröjsmål göra en ad-hoc ansökan hos ECB om godkännande av en utökad mängd mynt som får ges ut.

6.   Ett godkännande av en ad-hoc ansökan ska ange hur stor ökningen av den mängd mynt som får ges ut är, och innehålla detaljerad information om de viktigaste orsakerna till den oväntade efterfrågeökningen på mynt som inte förutsågs i den årliga ansökan om godkännande.

7.   ECB-rådet ska anta ett individuellt beslut avseende en ad-hoc ansökan.

Artikel 4

Verkan

Detta beslut får verkan från och med den 1 januari 2016.

Artikel 5

Adressater

Detta beslut riktar sig till euroområdets medlemsstater.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 4 december 2015.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 651/2012 av den 4 juli 2012 om utgivning av euromynt (EUT L 201, 27.7.2012, s. 135).

(2)  Rådets förordning (EU) nr 729/2014 av den 24 juni 2014 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp (EUT L 194, 2.7.2014, s. 1).


Upp