Genomförandet av penningpolitiken i euroområdet – Allmän dokumentation av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden

INNEHÅLL

Inledning

KAPITEL 1

Översikt över det penningpolitiska styrsystemet

1.1.	Europeiska centralbankssystemet

1.2.	Eurosystemets mål

1.3.	Eurosystemets penningpolitiska instrument

1.3.1.

Öppna marknadsoperationer

1.3.2.

Stående faciliteter

1.3.3.

Kassakrav

1.4.

Motparter

1.5.	Underliggande tillgångar

1.6.	Ändringar av styrsystemet

KAPITEL 2

Godkända motparter

2.1.	Generella urvalskriterier

2.2.	Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

2.3.	Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

2.4.	Avstängning eller uteslutning av försiktighetsskäl

KAPITEL 3

Öppna marknadsoperationer

3.1.	Reverserade transaktioner

3.1.1.

Allmänt

3.1.2.

Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

3.1.3.

Långfristiga refinansieringstransaktioner

3.1.4.

Finjusterande reverserade transaktioner

3.1.5.

Strukturella reverserade transaktioner

3.2.	Direkta köp/försäljningar av värdepapper

3.3.	Emission av ECB:s skuldcertifikat

3.4.	Valutaswappar

3.5.	Inlåning med fast löptid

KAPITEL 4

Stående faciliteter

4.1.	Utlåningsfaciliteten

4.2.	Inlåningsfaciliteten

KAPITEL 5

Förfaranden

5.1.	Anbudsförfaranden

5.1.1.

Allmänt

5.1.2.

Kalender för anbudsförfaranden

5.1.3.

Tillkännagivande av anbudsvillkoren

5.1.4.

Motparternas föreberedelser och avgivande av anbud

5.1.5.

Förfarande vid tilldelningar

5.1.6.

Tillkännagivande av tilldelningar

5.2.	Förfarande vid bilaterala transaktioner

5.3.	Avvecklingsförfaranden

5.3.1.

Allmänt

5.3.2.

Avveckling av öppna marknadsoperationer

5.3.3.

Förfaranden vid dagens slut

KAPITEL 6

Godkända tillgångar

6.1.

Allmänt

6.2.	Urvalsspecifikationer för underliggande tillgångar

6.2.1.

Urvalskriterier för omsättbara tillgångar

6.2.2.

Urvalskriterier för icke omsättbara tillgångar

6.2.3.

Ytterligare krav för att använda godtagbara tillgångar

6.3.	Eurosystemets ramverk för kreditbedömning

6.3.1.

Omfattning och beståndsdelar

6.3.2.

Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar

6.3.3.

Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar

6.3.4.

Godtagbarhetskriterier för kreditbedömningssystem

6.3.5.

Övervakning av kreditbedömningssystems prestanda

6.4.	Riskkontrollåtgärder

6.4.1.

Allmänna principer

6.4.2.

Riskkontrollåtgärder för omsättbara tillgångar

6.4.3.

Riskkontrollåtgärder för icke omsättbara tillgångar

6.5.	Värderingsprinciper för underliggande tillgångar

6.6.	Gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar

6.6.1.

Korrespondentcentralbanksmodell

6.6.2.

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

KAPITEL 7

Kassakrav

7.1.

Allmänt

7.2.	Institut som omfattas av kassakravssystemet

7.3.	Fastställande av kassakrav

7.4.	Uppfyllande av kassakrav

7.5.	Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

7.6.	Åsidosättande av kassakravet

BILAGOR

1.	Exampel på penningpolitiska transaktioner och förfaranden

2.

Ordlista

3.	Urval av motparter vid valutainterventioner och valutaswappar för penningpolitiska ändamål

4.	System för inrapportering av Europeiska centralbankens finansmarknadsstatistik

5.	Eurosystemets webbplatser

6.	Förfaranden och sanktioner som skall tillämpas om en motpart inte fullgör sina skyldigheter

7.	Giltiga säkerheter upplåts i kreditfordringar

FÖRTECKNING ÖVER RUTOR, DIAGRAM OCH TABELLER

Rutor

Ruta 1

Emission av ECB:s skuldcertifikat

Ruta 2

Valutaswappar

Ruta 3

Operativa steg i anbudsförfaranden

Ruta 4

Tilldelningar vid anbud till fast ränta

Ruta 5

Tilldelningar vid anbud i euro till rörlig ränta

Ruta 6

Tilldelning av anbud på valutaswappar till rörlig kurs

Ruta 7

Riskkontrollåtgärder

Ruta 8

Beräkning av tilläggssäkerheter

Ruta 9

Kassakravsbas och kassakravsprocent

Ruta 10

Beräkning av räntan på kassakravsmedel

Diagram

Diagram 1

Normal tidsram för operativa steg vid standardiserade anbud (ECB-tid [centraleuropeisk tid])

Diagram 2

Normal tidsram för operativa steg vid snabba anbud

Diagram 3

Korrespondentcentralbanksmodellen

Diagram 4

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

Tabeller

Tabell 1

Eurosystemets penningpolitiska operationer

Tabell 2

Normala kontraktsdagar för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

Tabell 3

Normala avvecklingsdagar för Eurosystemets öppna marknadsoperationer

Tabell 4

Godtagbara värdepapper för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner

Tabell 5

Implicita kreditbedömningar för emittenter, gäldenärer och borgensmän, utan ECAI-kreditbedömning, som är i euroområdet belägna regionala eller lokala myndigheter eller enheter i den offentliga sektorn

Tabell 6

Likviditetskategorier för omsättbara tillgångar

Tabell 7

Värderingsavdrag för godtagbara omsättbara tillgångar i förhållande till instrument med fasta kuponger och med nollkupongare (i procent)

Tabell 8

Värderingsavdrag tillämpade på omsättbara skuldförbindelser med omvänd rörlig ränta (i procent)

Tabell 9

Värderingsavdrag (i procent) på kreditfordringar med fasta räntebetalningar

FÖRKORTNINGAR

CCBM	korrespondentcentralbanksmodell (correspondent central banking model)
CET	centraleuropeisk tid
CRD	kapitaltäckningsdirektiv (Capital Requirements Directive)
ECAF	Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (Eurosystem credit assessment framework)
ECAI	externt institut för kreditbedömning (external credit assessment institution)
ECB	Europeiska centralbanken
ECBS	Europeiska centralbankssystemet
EEG	Europeiska ekonomiska gemenskapen
EES	Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EG	Europeiska gemenskapen
ENS 95	Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995
EU	Europeiska unionen
ICAS	internt kreditbedömningssystem (in-house credit assessment system)
IRB	internt ratingsystem
ISIN	ISIN-kod (International Securities Identification Number)
MFI	monetärt finansinstitut (monetary financial institution)
MMF	penningmarknadsfond (money market fund)
NCB	nationell centralbank
PD	sannolikhet för betalningsinställelse (probability of default)
RMBD	skuldinstrument med säkerhet i inteckning (retail mortgage-backed debt instrument)
RT	ratingverktyg (rating tool)
RTGS	bruttoavveckling i realtid (real-time gross settlement)
SSS	värdepappersavvecklingssystem (securities settlement system)
Target	bruttoavveckling av expressbetalningar i realtid

Inledning

I detta dokument beskrivs det operativa styrsystem som Eurosystemet (1) har valt för den gemensamma penningpolitiken i euroområdet. Dokumentet, som utgör en del av Eurosystemets rättsliga ram för penningpolitiska instrument och förfaranden, är avsett att vara en ”allmän dokumentation” av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden och syftar framför allt till att ge motparterna den information de behöver om Eurosystemets penningpolitiska styrsystem.

Den allmänna dokumentationen medför inte i sig några rättigheter eller skyldigheter för motparterna. Rättsförhållandet mellan Eurosystemet och dess motparter fastställs genom behöriga avtal och föreskrifter.

Texten är indelad i sju kapitel. Kapitel 1 innehåller en översikt över den operativa ramen för Eurosystemet penningpolitik. I kapitel 2 specificeras urvalskriterierna för motparter som deltar i Eurosystemets penningpolitiska operationer. I kapitel 3 beskrivs öppna marknadsoperationer, medan det i kapitel 4 redogörs för de stående faciliteter som är tillgängliga för motparterna. I kapitel 5 specificeras de förfaranden som tillämpas vid genomförandet av penningpolitiska operationer. I kapitel 6 definieras urvalskriterierna för de underliggande värdepapper som godtas vid penningpolitiska operationer. I kapitel 7 presenteras Eurosystemets kassakravssystem.

Bilagorna innehåller exempel på penningpolitiska operationer, en ordlista, kriterier för urvalet av motparter för Eurosystemets valutainterventioner, en presentation av systemet för inrapportering av Europeiska centralbankens monetära och finansiella statistik, en förteckning över Eurosystemets webbplatser och en beskrivning av de förfaranden och sanktioner som skall tillämpas om motparterna inte fullgör sina skyldigheter och ytterligare rättsliga krav för skapande av giltiga säkerheter för kreditfordringar när dessa används som säkerhet inom Eurosystemet.

KAPITEL 1

ÖVERSIKT ÖVER DET PENNINGPOLITISKA STYRSYSTEMET

1.1   Europeiska centralbankssystemet

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) består av Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i Europeiska unionens (EU) medlemsstater (2). ECBS uppgifter utförs i enlighet med bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (fördraget) och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (stadgan för ECBS). ECBS styrs av ECB:s beslutande organ. ECB-rådet utformar penningpolitiken, som verkställs av direktionen, i enlighet med rådets riktlinjer och beslut. I den utsträckning det anses möjligt och ändamålsenligt, och i syfte att säkerställa effektiv verksamhet, kan ECB anlita de nationella centralbankerna (3) för att genomföra Eurosystemets penningpolitiska operationer. Eurosystemets penningpolitiska operationer genomförs på lika villkor i alla medlemsstater (4).

1.2   Eurosystemets mål

Huvudmålet för Eurosystemet är att upprätthålla prisstabilitet, i enlighet med artikel 105 i fördraget. Utan att åsidosätta detta mål skall Eurosystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken i Europeiska gemenskapen. Eurosystemet skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning.

1.3   Eurosystemets penningpolitiska instrument

För att uppnå sina mål har Eurosystemet en uppsättning penningpolitiska instrument till sitt förfogande. Eurosystemet utför öppna marknadsoperationer, erbjuder stående faciliteter och ålägger kreditinstituten att hålla kassakravsmedel på konton i Eurosystemet.

1.3.1   Öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning. Fem olika instrument är tillgängliga för Eurosystemet för att utföra öppna marknadsoperationer. Det viktigaste instrumentet är reverserade transaktioner (som baserar sig på repoavtal eller lån mot säkerhet). Eurosystemet kan också genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper (”out-right transactions”), emittera skuldcertifikat, göra valutaswappar samt ta emot inlåning med fast löptid. ECB tar initiativet till öppna marknadsoperationer, beslutar vilka instrument som skall användas och på vilka villkor transaktionerna kan verkställas. De kan genomföras antingen genom standardiserade anbud, snabba anbud eller bilaterala förfaranden (5). Med hänsyn till syfte, regelbundenhet och förfaranden kan öppna marknadsoperationer indelas i följande fyra kategorier (se även tabell 1):

Tabell 1

Eurosystemets penningpolitiska operationer

Penningpolitiska transaktioner	Typer av transaktioner		Löptid	Frekvens	Förfarande
	Tillförsel av likviditet	Indragning av likviditet
Öppna marknadsoperationer
Huvudsakliga refinansieringstransaktioner	Reverserade transaktioner	-	En vecka	Varje vecka	Standardiserade anbud
Långfristiga refinansieringstransaktioner	Reverserade transaktioner	-	Tre månader	Varje månad	Standardiserade anbud
Finjusterande transaktioner	Reverserade transaktioner Valutaswappar	Reverserade transaktioner Inlåning med fast löptid Valutaswappar	Icke standardiserat	Oregelbundet	Snabba anbud Bilaterala förfarande
	Direkta köp av värdepapper	Direkta försäljningar av värdepapper	-	Oregelbundet	Bilaterala förfarande
Strukturella transaktioner	Reverserade transaktioner	Emission av skuldcertifikat	Standardiserat/icke standardiserat	Regelbundet/oregelbundet	Standardiserade anbud
	Direkta köp av värdepapper	Direkta försäljningar av värdepapper	-	Oregelbundet	Bilaterala förfarande
Stående faciliteter
Utlåningsfacilitet	Reverserade transaktioner	-	Över natten	Tillträde efter motparternas begäran
Inlåningsfacilitet	-	Inlåning	Över natten	Tillträde efter motparternas begäran

—

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är regelbundna, likvidiserande reverserade transaktioner som läggs ut en gång i veckan och normalt har en veckas löptid. Dessa transaktioner genomförs av de nationella centralbankerna genom standardiserade anbud. De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna spelar en nyckelroll när det gäller att uppfylla Eurosystemets syfte med öppna marknadsoperationer och de används för att tillgodose merparten av den finansiella sektorns finansieringsbehov.

—

De långfristiga refinansieringstransaktionerna är likvidiserande reverserade transaktioner som läggs ut en gång i månaden med normalt tre månaders löptid. Syftet med dessa transaktioner är att ge motparterna ytterligare likviditet med längre löptid och de utförs av de nationella centralbankerna via standardiserade anbudsförfaranden. Vid dessa transaktioner har Eurosystemet i regel inte för avsikt att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer.

—

Finjusterande transaktioner utförs vid behov i syfte att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, i synnerhet för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar på marknaden. Finjusterande transaktioner utförs huvudsakligen genom reverserade transaktioner, men de kan också göras genom direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid. Valet av instrument och förfaranden för finjustering anpassas till rådande förhållanden och till de specifika mål som skall nås med transaktionerna. Finjusterande transaktioner utförs i regel av de nationella centralbankerna via snabba anbudsförfaranden eller bilaterala förfaranden. ECB-rådet kan besluta om finjusterande bilaterala transaktioner i undantagsfall, skall utföras av ECB.

—

Eurosystemet kan också genomföra strukturella transaktioner genom att emittera skuldcertifikat, använda reverserade transaktioner och genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper. Med dessa transaktioner försöker ECB (regelbundet eller oregelbundet) påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn. De strukturella transaktionerna i form av reverserade transaktioner och emissioner av skuldcertifikat utförs av de nationella centralbankerna via standardiserade anbud. Strukturella transaktioner i form av direkta köp/försäljningar av värdepapper utförs i form av bilaterala förfaranden.

1.3.2   Stående faciliteter

Syftet med stående faciliteter är att tillföra respektive dra in likviditet över natten, sända signaler om den allmänna inriktningen på penningpolitiken och sätta gränser för dagslåneräntans rörelser. Två stående faciliteter är tillgängliga för Eurosystemets motparter på deras eget initiativ, förutsatt att de uppfyller vissa villkor (se även tabell 1):

—

Med utlåningsfaciliteten kan motparterna erhålla kredit över natten från de nationella centralbankerna till en förutbestämd ränta mot godtagbara säkerheter. Under normala omständigheter finns det inga kreditbegränsningar eller andra restriktioner för motparternas tillträde till faciliteten utom att de skall förfoga över tillräckligt med säkerheter. Räntan på utlåningsfaciliteten sätter normalt ett tak för marknadens dagslåneränta.

—	Med inlåningsfaciliteten kan motparterna deponera medel över natten hos de nationella centralbankerna. Normalt finns det inga begränsningar eller andra restriktioner för motparternas tillträde till faciliteten. Räntan på inlåningsfaciliteten sätter normalt ett golv för marknadens dagslåneränta.

De stående faciliteterna administreras decentraliserat av de nationella centralbankerna.

1.3.3   Kassakrav

Eurosystemets kassakravssystem är tillämpligt på kreditinstitut inom euroområdet och används primärt för att stabilisera penningmarknadsräntorna och skapa (eller förstärka) ett strukturellt likviditetsunderskott. Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån skuldsidan i institutets balansräkning. För att bidra till att stabilisera penningmarknadsräntorna är Eurosystemets kassakravssystem utformat som ett krav på en genomsnittlig behållning på ett konto i den nationella centralbanken. Uppfyllandet av kassakravet beräknas på grundval av institutets genomsnittliga dagliga behållning på kassakravskontot under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

1.4   Motparter

Utformningen Eurosystemets penningpolitiska styrsystem syftar till att säkerställa att en stor krets av motparter skall kunna delta. Institut som enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS är skyldiga att uppfylla kassakrav har rätt att utnyttja de stående faciliteterna och delta i öppna marknadsoperationer på grundval av standardiserade anbud. Eurosystemet kan begränsa det antal institut som får delta i finjusterande transaktioner. För direkta köp och försäljningar begränsas kretsen av motparter inte på förhand. Vid valutaswappar för penningpolitiska ändamål används aktiva aktörer på valutamarknaden. Motpartskretsen vid dessa transaktioner begränsas till de institut som har valts ut för Eurosystemets valutainterventioner och som är etablerade inom euroområdet.

1.5   Underliggande tillgångar

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS skall alla Eurosystemets kredittransaktioner (dvs. likvidiserande transaktioner och intradagskredit) baseras på godtagbara säkerheter. Eurosystemet godkänner ett stort urval av värdepapper som säkerheter för sina transaktioner. Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för godtagbara säkerheter som skall gälla för alla Eurosystemets kredittransaktioner (kallas även den gemensamma listan). Den 1 januari 2007 skall den gemensamma listan ersätta systemet med två grupper godtagbara säkerheter, vilket gällt sedan starten av Ekonomiska och monetära unionen. Det gemensamma ramverket täcker omsättbara och icke omsättbara tillgångar som uppfyller Eurosystemets godtagbarhetskriterier för hela euroområdet. Ingen skillnad görs mellan omsättbara och icke omsättbara värdepapper i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid olika slag av Eurosystemets penningpolitiska operationer förutom att icke omsättbara värdepapper i regel inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper. Alla godtagbara värdepapper kan användas gränsöverskridande genom korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM) och, när det gäller omsättbara värdepapper, genom godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i EU.

1.6   Ändringar av styrsystemet

ECB-rådet har rätt att när som helst ändra de instrument, villkor, kriterier och förfaranden som används för genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska operationer.

KAPITEL 2

GODKÄNDA MOTPARTER

2.1   Generella urvalskriterier

Motparterna vid Eurosystemets penningpolitiska operationer måste uppfylla vissa urvalskriterier (6). Dessa kriterier har utformats i avsikt att ge en bred krets av institut tillträde till Eurosystemets penningpolitiska operationer, stärka likabehandlingen av institut över hela euroområdet och säkerställa att motparterna uppfyller vissa tillsynskrav och operativa krav:

—

Endast de institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS kan godtas som motparter. Institut som är befriade från skyldigheterna enligt Eurosystemets kassakravssystem (se avsnitt 7.2) godkänns inte som motparter vid Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer.

—

Motparterna måste vara finansiellt solida. De måste stå under EU/EES-harmoniserad tillsyn av nationella tillsynsmyndigheter (7). Finansiellt solida institut som står under en icke-harmoniserad nationell tillsyn av likvärdig standard kan emellertid godkännas som motparter, t.ex. filialer i euroområdet till institut som har sitt huvudkontor utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

—	För att Eurosystemets penningpolitiska operationer skall kunna genomföras på ett effektivt sätt måste motparterna uppfylla de operativa kriterier som fastställs i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter.

Dessa allmänna urvalskriterier är enhetliga över hela euroområdet. Institut som uppfyller dessa urvalskriterier har rätt att:

—	använda Eurosystemets stående faciliteter,

—	delta i Eurosystemets öppna marknadsoperationer som baseras på standardiserade anbud.

Ett institut har endast tillgång till Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer i form av standardiserade anbud via den nationella centralbanken i den medlemsstat där det är etablerat. Om ett institut har etablerat sig (huvudkontor eller filialer) i flera medlemsstater har varje enhet tillgång till dessa transaktioner via den nationella centralbanken i den medlemsstat där enheten är etablerad, men endast en enhet i varje medlemsstat (antingen huvudkontoret eller en namngiven filial) får lämna anbud.

2.2   Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

För direkta köp och försäljningar begränsas kretsen av motparter inte på förhand.

Vid penningpolitiska valutaswappar måste motparterna kunna utföra stora valutatransaktioner effektivt under alla marknadsförhållanden. Kretsen av motparter för valutaswappar motsvarar den krets av motparter etablerade i euroområdet som Eurosystemet väljer ut för valutainterventioner. Kriterierna och förfarandena vid urvalet av motparter för valutainterventioner beskrivs i bilaga 3.

Vid andra transaktioner som grundar sig på snabba anbud och bilaterala förfaranden (finjusterande reverserade transaktioner och inlåning med fast löptid) väljer varje nationell centralbank ut ett antal motparter bland de institut som är etablerade i medlemsstaten och uppfyller de generella urvalskriterierna för att bli motpart. Aktivitet på penningmarknaden är det viktigaste urvalskriteriet. Andra kriterier som kan komma att beaktas är t.ex. effektiviteten vid handlarbordet och potentialen att lämna anbud.

Vid snabba anbud och bilaterala transaktioner använder de nationella centralbankerna endast de motparter som räknas till kretsen av finjusteringsmotparter. Om en nationell centralbank av operativa skäl inte vid varje transaktion kan handla med alla dessa finjusterande motparter, kommer urvalet av motparter i denna medlemsstat att basera sig på ett rotationsschema som garanterar lika möjligheter att delta.

ECB-rådet kan besluta om ECB i undantagsfall själv skall kunna utföra finjusterande, bilaterala transaktioner. Om ECB skulle utföra bilaterala transaktioner, skall ECB i sådana fall välja ut motparterna enligt ett rotationsschema bland de motparter inom euroområdet som uppfyller urvalskriterierna för snabba anbud och bilaterala transaktioner. Detta för att säkerställa att alla motparter har samma möjligheter att delta.

2.3   Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (8), Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (9), rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (10), i dess ändrade lydelse, samt Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (11), skall ECB besluta om sanktioner mot institut som inte fullgör sina skyldigheter enligt ECB:s förordningar och beslut om tillämpning av kassakraven. Relevanta sanktioner och förfaranderegler rörande deras tillämpning fastställs i ovannämnda förordningar. Vid grava åsidosättandet av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

I enlighet med bestämmelserna i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet utdöma straffavgifter för motparter eller avstänga dem från deltagande i öppna marknadsoperationer om de inte fullgör sina skyldigheter enligt de avtal och föreskrifter som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller av ECB) på det sätt som beskrivs nedan.

Detta gäller vid överträdelser av anbudsreglerna (om en motpart inte kan leverera en tillräcklig mängd underliggande värdepapper för att avveckla det likviditetsbelopp som har tilldelats den i en likvidiserande transaktion, eller om den inte kan leverera tillräckliga kontanta medel för att avveckla det belopp som har tilldelats den i en likviditetsindragande transaktion), och av reglerna rörande bilaterala transaktioner (om en motpart inte kan leverera en tillräcklig mängd underliggande värdepapper eller inte kan leverera tillräckliga kontanta medel för att avveckla det belopp som överenskommits i bilaterala transaktioner).

Detta gäller även om en motpart överträder reglerna rörande användningen av underliggande värdepapper (om en motpart använder värdepapper som är, eller har blivit, ej godtagbara eller inte får användas av motparten, t.ex. på grund av nära förbindelser mellan emittenten/borgensmannen och motparten) eller reglerna om förfaranden i slutet av dagen och villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten (om en motpart som har ett negativt saldo på avvecklingskontot i slutet av dagen inte uppfyller villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten).

Ett beslut om avstängning av en motpart som inte fullgör sina skyldigheter kan dessutom tillämpas på filialer till samma institut som ligger i andra medlemsstater. Om en sådan exceptionell åtgärd krävs med hänsyn till överträdelsens allvarliga karaktär, t.ex. dess frekvens eller varaktighet, kan en motpart avstängas från alla kommande penningpolitiska operationer under en viss tidsperiod.

Straffavgifter som utdöms av nationella centralbanker vid överträdelser av reglerna rörande anbud, bilaterala transaktioner, användning av underliggande värdepapper, förfaranden vid dagens slut eller villkor för tillträde till utlåningsfaciliteten beräknas enligt en på förhand angiven straffavgiftsskala (som fastställs i bilaga 6).

2.4   Avstängning eller uteslutning av försiktighetsskäl

I enlighet med bestämmelserna i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet avstänga eller utesluta motparter från tillträde till penningpolitiska instrument av försiktighetsskäl.

Dessutom kan avstängning eller uteslutning av motparter vara befogat i vissa fall som rör en motparts ”uraktlåtenhet” enligt definitionen i de nationella centralbankernas avtal och föreskrifter.

KAPITEL 3

ÖPPNA MARKNADSOPERATIONER

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och för att sända signaler om penningpolitikens inriktning. Beroende på deras syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i fyra olika kategorier: huvudsakliga refinansieringstransaktioner, långfristiga refinansieringstransaktioner, finjusterande transaktioner och strukturella transaktioner. När det gäller vilka instrument som används är reverserade transaktioner Eurosystemets viktigaste instrument för öppna marknadsoperationer och kan användas vid samtliga fyra kategorier av transaktioner, medan emission av skuldcertifikat används vid likviditetsdränerande strukturella transaktioner. Dessutom förfogar Eurosystemet över ytterligare tre instrument för finjusterande transaktioner: direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid. I följande avsnitt beskrivs de specifika egenskaperna hos de olika typerna av öppna marknadsoperationer som Eurosystemet använder.

3.1   Reverserade transaktioner

3.1.1   Allmänt

Typ av instrument

Reverserade transaktioner avser transaktioner i vilka Eurosystemet köper eller säljer godtagbara värdepapper genom repoavtal eller lämnar kredit mot godtagbara värdepapper som säkerhet. Reverserade transaktioner används för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner. Dessutom kan Eurosystemet använda reverserade transaktioner för strukturella och finjusterande transaktioner.

Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan utföra reverserade transaktioner antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till värdepapperet överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att värdepapperet förs tillbaka till gäldenären vid en framtida tidpunkt) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i värdepapperen, men gäldenären förblir ägare till dem under antagande om att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om reverserade transaktioner på grundval av repoavtal specificeras i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank (eller av ECB). Arrangemangen för reverserade transaktioner som baseras på lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt skall uppkomma och för att en pant senare skall kunna realiseras (t.ex. en pant, formell överlåtelse eller fordran).

Räntevillkor

Skillnaden mellan anskaffningspriset och återköpspriset i ett repoavtal motsvarar den upplupna räntan på det belopp som lånats upp eller lånats ut under transaktionens löptid, dvs. återköpspriset inkluderar den ränta som skall betalas. Räntan vid en repotransaktion som utförs i form av ett lån mot säkerhet bestäms genom användning av den specificerade räntan på kreditbeloppet under transaktionens löptid. Räntan på Eurosystemets reverserade transaktioner är enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”.

3.1.2   Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är Eurosystemets viktigaste öppna marknadsoperationer. De spelar en nyckelroll när det gäller att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning. Med dem tryggas också största delen av den finansiella sektorns finansieringsbehov.

De operativa egenskaperna hos de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

—	De är likvidiserande reverserade transaktioner.

—	De genomförs regelbundet varje vecka (12).

—	De har i regel en löptid på en vecka (13).

—	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Alla motparter som uppfyller de generella urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud på huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

—	Både omsättbara och icke omsättbara värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

3.1.3   Långfristiga refinansieringstransaktioner

Eurosystemet genomför dessutom regelbundet refinansieringstransaktioner, normalt med en löptid på tre månader, i syfte att tillfredsställa den finansiella sektorns finansieringsbehov på längre sikt. Dessa transaktioner svarar endast för en begränsad del av den totala refinansieringsvolymen. Vid dessa transaktioner har Eurosystemet i regel inte för avsikt att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer. Följaktligen genomförs långfristiga refinansieringstransaktioner i regel i form av anbud till rörlig ränta och tidvis meddelar ECB volymen av tilldelningen vid kommande anbudsförfaranden. I undantagsfall kan Eurosystemet också genomföra långfristiga refinansieringstransaktioner genom anbud till fast ränta.

De operativa egenskaperna hos de långfristiga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

—	De är likvidiserande reverserade transaktioner.

—	De genomförs regelbundet varje månad (12).

—	De har i regel en löptid på tre månader (13).

—	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Alla motparter som uppfyller de generella urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid de långfristiga refinansieringstransaktionerna.

—	Både omsättbara och icke omsättbara värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid långfristiga refinansieringstransaktioner.

3.1.4   Finjusterande reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra finjusterande öppna marknadsoperationer genom reverserade transaktioner. Finjusterande reverserade transaktioner används för att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, särskilt för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar. Eftersom snabba åtgärder kan komma att behövas på grund av oväntade förändringar på marknaden är det önskvärt att bibehålla en hög grad av flexibilitet i valet av förfaranden och operativa egenskaper vid genomförandet av dessa transaktioner.

De operativa egenskaperna hos finjusterande reverserade transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

—	De kan vara likvidiserande eller likviditetsdränerande transaktioner.

—	Deras frekvens är icke standardiserad.

—	Deras löptid är icke standardiserad.

—	Likvidiserande finjusterande reverserade transaktioner utförs i regel genom snabba anbudsförfaranden, men kan också utföras genom bilaterala förfaranden (se kapitel 5).

—	Likviditetsdränerande finjusterande reverserade transaktioner genomförs i regel genom bilaterala förfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Dessa transaktioner utförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att finjusterande transaktioner i undantagsfall skall kunna utföras av ECB).

—	Eurosystemet kan på basis av kriterierna i avsnitt 2.2 välja ut ett begränsat antal motparter som får delta i finjusterande reverserade transaktioner.

—	Både omsättbara och icke omsättbara värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid finjusterande reverserade transaktioner.

3.1.5   Strukturella reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra öppna marknadsoperationer genom reverserade transaktioner i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn.

De operativa egenskaperna hos dessa transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

—	De är likvidiserande transaktioner.

—	Deras frekvens kan vara regelbunden eller oregelbunden.

—	Deras löptid är icke standardiserad på förhand.

—	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid strukturella reverserade transaktioner.

—	Både omsättbara och icke omsättbara värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid strukturella reverserade transaktioner.

3.2   Direkta köp/försäljningar av värdepapper

Typ av instrument

Med direkta köp/försäljningar av värdepapper avses transaktioner där Eurosystemet köper eller säljer godtagbara värdepapper direkt på marknaden. Denna typ av transaktioner genomförs endast för strukturella och finjusterande ändamål.

Rättslig karaktär

Vid direkta köp/försäljningar av värdepapper övergår äganderätten fullständigt från säljaren till köparen utan samtidig överenskommelse om återföring av äganderätten. Direkta köp/försäljningar av värdepapper genomförs enligt marknadspraxis för det skuldinstrument som används vid transaktionen.

Prisvillkor

Vid beräkningen av priset tillämpar Eurosystemet den marknadspraxis som är mest utbredd för det skuldinstrument som används vid transaktionen.

Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper kan sammanfattas på följande sätt:

—	De kan vara likvidiserande (direkta köp) eller likviditetsdränerande (direkta försäljningar).

—	Deras frekvens är icke standardiserad.

—	De genomförs genom bilaterala förfaranden (se avsnitt 5.2).

—	De genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att finjusterande direkta köp/försäljningar av värdepapper i undantagsfall får genomföras av ECB).

—	Den motpartskrets som får delta i direkta köp/försäljningar av värdepapper är inte begränsad på förhand.

—	I regel används endast omsättbara tillgångar (se kapitel 6) som underliggande tillgångar vid direkta köp/försäljningar.

3.3   Emission av ECB:s skuldcertifikat

Typ av instrument

ECB kan emittera skuldcertifikat i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn så att ett likviditetsunderskott skapas (eller förstärks) på marknaden.

Rättslig karaktär

Certifikaten utgör en skuldförbindelse från ECB gentemot innehavaren av certifikatet. Certifikaten emitteras och hålls i kontobaserad form och förvaras i värdepapperscentraler inom euroområdet. ECB har inte infört några begränsningar för handeln med certifikaten. Villkoren för ECB:s skuldcertifikat kommer att innehålla närmare bestämmelser om sådana certifikat.

Räntevillkor

Certifikaten emitteras diskonterade, vilket innebär att emissionspriset är lägre än det nominella värdet och på förfallodagen löses certifikatet in till nominellt värde. Skillnaden mellan emissionspriset och det nominella värdet är lika med räntan på det emitterade beloppet, enligt överenskommen räntesats, för certifikatets löptid. Den ränta som används är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. Beräkningen av emissionspriset beskrivs i ruta 1.

Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos en emission av ECB:s skuldcertifikat kan sammanfattas på följande sätt:

—	Skuldcertifikat emitteras i syfte att dra in likviditet från marknaden.

—	Skuldcertifikat kan emitteras regelbundet eller oregelbundet.

—	Skuldcertifikatens löptid är kortare än tolv månader.

—	Skuldcertifikaten emitteras genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Skuldcertifikaten bjuds ut och avvecklas decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid strukturella reverserade transaktioner.

RUTA 1Emission av ECB:s skuldcertifikatEmissionsbeloppet är: där:

N	=	certifikatets nominella värde
rI	=	ränta (%)
D	=	certifikatets löptid (i dagar)
PT	=	certifikatets emissionsbelopp

3.4   Valutaswappar

Typ av instrument

Vid penningpolitiska valutaswappar köps (säljs) utländsk valuta mot euro avista med samtidig försäljning (köp) på termin. Valutaswappar används för finjusterande ändamål, i regel för att hantera likviditeten på marknaden och styra räntorna.

Rättslig karaktär

Penningpolitiska valutaswappar betecknar transaktioner i vilka Eurosystemet köper (eller säljer) euro avista mot utländsk valuta och samtidigt säljer (eller köper) den tillbaka i en terminstransaktion på en fastställd återköpsdag. Närmare bestämmelser om valutaswappar ingår i de avtal som används av respektive nationell centralbank (eller av ECB).

Villkor för valuta och växelkurs

I regel utför Eurosystemet transaktioner endast i valutor med hög omsättning och i överensstämmelse med praxis på marknaden. Vid varje valutaswapp kommer Eurosystemet och motparterna överens om transaktionens swappunkter. Swappunkterna utgör skillnaden mellan terminskursen och avistakursen. Swappunkterna för euron gentemot den utländska valutan noteras enligt gängse marknadspraxis. Villkoren för växelkurserna vid valutaswappar anges i ruta 2.

Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos valutaswappar kan sammanfattas på följande sätt:

—	De kan vara likvidiserande eller likviditetsdränerande transaktioner.

—	Deras frekvens är icke standardiserad.

—	Deras löptid är icke standardiserad.

—	De genomförs genom snabba anbud eller bilaterala förfaranden (se kapitel 5).

—	De genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att bilaterala valutaswappar i undantagsfall får genomföras av ECB).

—	Eurosystemet kan enligt kriterierna i avsnitt 2.2 och bilaga 3 välja ut ett begränsat antal motparter för valutaswappar.

RUTA 2Valutaswappar

S	=	avistaväxelkursen mellan euron (EUR) och valutan ABC (på kontraktsdagen för valutaswappen)
FM	=	terminsväxelkursen mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M)
ΔM	=	terminspunkter mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M)
N(.)	=	avistabeloppet för valutan N(.)M är terminsbeloppet för valutan: eller eller

3.5   Inlåning med fast löptid

Typ av instrument

Eurosystemet kan erbjuda motparter möjlighet att göra insättningar med fast löptid och mot en viss ränta hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Inlåningen skall enligt planerna ske bara för finjusterande ändamål för att dra in likviditet från marknaden.

Rättslig karaktär

Inlåningen från motparterna gäller för en bestämd period och till en bestämd ränta. De nationella centralbankerna ställer inga säkerheter för inlåningen.

Räntevillkor

Räntan på inlåningen är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. Räntan erläggs när inlåningen förfaller till betalning.

Andra operativa egenskaper

Andra operativa egenskaper hos inlåning med fast löptid kan sammanfattas på följande sätt:

—	Inlåningen syftar till att dra in likviditet.

—	Frekvensen för inlåningen är icke standardiserad.

—	Löptiden för inlåningen är icke standardiserad.

—	Inlåningen genomförs i regel genom snabba anbud, men också bilaterala förfaranden är möjliga (se kapitel 5).

—	Inlåningen genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att bilateral inlåning med fast löptid (14) i undantagsfall får genomföras av ECB).

—	Eurosystemet kan enligt kriterierna i avsnitt 2.2 välja ut ett begränsat antal motparter för inlåningen med fast löptid.

KAPITEL 4

STÅENDE FACILITETER

4.1   Utlåningsfaciliteten

Typ av instrument

Motparter kan använda utlåningsfaciliteten för att erhålla likviditet över natten från nationella centralbanker till en förutbestämd ränta mot godtagbara tillgångar (se kapitel 6). Faciliteten syftar till att tillfredsställa motparternas tillfälliga likviditetsbehov. Under normala omständigheter sätter räntan på faciliteten ett tak för dagslåneräntan. Villkoren för faciliteten är lika över hela euroområdet.

Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan tillföra likviditet via utlåningsfaciliteten antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till tillgångar överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att tillgången förs tillbaka till gäldenären nästa bankdag) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i tillgången, men gäldenären förblir ägare till dem under antagande om att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om repoavtal ingår i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank. Arrangemangen för att tillföra likviditet i form av lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationell jurisdiktion för att en giltig panträtt skall uppkomma och för att en pant senare skall kunna realiseras (t.ex. en pant, formell överlåtelse eller fordran).

Tillträdesvillkor

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar när de berörda nationella systemen för bruttoavveckling i realtid (RTGS) och berörda systemen för avveckling av värdepapper är öppna.

Vid slutet av varje bankdag betraktas motparternas ej avvecklade skuldpositioner, för intradagskrediter, gentemot de nationella centralbankerna automatiskt som en begäran att få tillträde till utlåningsfaciliteten. De förfaranden som tillämpas på användningen av utlåningsfaciliteten vid dagens slut beskrivs i avsnitt 5.3.3.

En motpart kan också få tillträde till utlåningsfaciliteten genom att sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Begäran måste ha inkommit senast 30 minuter efter Targets faktiska stängningstid, som i regel är kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid), för att den nationella centralbanken skall hinna behandla den samma dag (15)  (16). Tidsfristen för en begäran om tillträde till utlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 30 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran skall anges kreditens belopp och säkerheterna skall specificeras, om sådana inte deponerats i förväg hos den nationella centralbanken.

Utöver kravet på tillräckliga godtagbara säkerheter finns ingen övre gräns på det belopp som kan erhållas från utlåningsfaciliteten.

Löptid och räntevillkor

Med den stående faciliteten erhåller motparten en kredit som löper över natten. Motparter som är direkt knutna till Target-systemet betalar tillbaka krediten nästa dag då det berörda nationella RTGS-systemet och det berörda avvecklingssystemet (avvecklingssystemen) för värdepapper öppnas.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag (17)  (18). Räntan på krediten skall betalas samtidigt som krediten återbetalas.

Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för faciliteten eller suspendera den.

4.2   Inlåningsfaciliteten

Typ av instrument

Motparterna kan göra insättningar över natten i nationella centralbanker. På insättningarna betalas en förutbestämd ränta. Under normala förhållanden utgör räntan på faciliteten ett golv för dagslåneräntan. Villkoren för inlåningsfaciliteten är lika över hela euroområdet (19).

Rättslig karaktär

På insättningarna betalas en fast ränta. För inlåningen ges ingen säkerhet till motparterna.

Tillträdesvillkor (20)

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar när respektive nationellt RTGS-system är öppet.

För att få tillträde till inlåningsfaciliteten skall motparten sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Begäran måste ha inkommit senast 30 minuter efter Targets faktiska stängningstid, som i regel är kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid), för att den nationella centralbanken skall hinna behandla den samma dag (21)  (22). Tidsfristen för en begäran om tillträde till inlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 30 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod. I begäran skall anges det belopp som motparten önskar deponera.

Det finns ingen övre gräns för det belopp som en motpart önskar deponera under faciliteten.

Löptid och räntevillkor

Insättningarna har en löptid som sträcker sig över natten. Insättningar från motparter som deltar direkt i Target förfaller till betalning nästa öppetdag för det nationella RTGS-systemet vid den tidpunkt då detta system öppnas.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag (23). Räntan på inlåningen betalas när insättningen förfaller till återbetalning.

Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för faciliteten eller suspendera den.

KAPITEL 5

FÖRFARANDEN

5.1   Anbudsförfaranden

5.1.1   Allmänt

Eurosystemets öppna marknadsoperationer utförs vanligen i form av anbudsförfaranden. Eurosystemets anbudsförfaranden sker i sex steg enligt förteckningen i ruta 3.

Eurosystemet använder två typer av anbudsförfaranden: standardiserade anbud och snabba anbud. Förfarandena vid standardiserade anbud och snabba anbud är identiska utom i fråga om tidsramen och motpartskretsen.

Standardiserade anbud

Standardiserade anbud utförs inom en tidsram på högst 24 timmar räknat från annonseringen av anbudsvillkoren till bekräftelsen av tilldelningar (tiden mellan sista möjligheten att avge anbud och tillkännagivandet av tilldelningar är ca två timmar). Diagram 1 ger en översikt över den normala tidsramen för de operativa stegen vid standardiserade anbud. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner.

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, de långfristiga refinansieringstransaktionerna och de strukturella transaktionerna (förutom direkta köp/försäljningar av värdepapper) genomförs alltid genom standardiserade anbud. Motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna enligt avsnitt 2.1 får delta i standardiserade anbudsförfaranden.

Snabba anbud

Snabba anbud genomförs vanligen inom 90 minuter räknat från annonseringen av anbudet. Bekräftelsen av enskilda tilldelningar sker omedelbart efter tillkännagivandet av resultatet. Den normala tidsramen för de operativa stegen vid snabba anbud har specificerats i diagram 2. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner. Snabba anbud används enbart för genomförande av finjusterande transaktioner. Eurosystemet får, enligt de kriterier och förfaranden som fastställs i avsnitt 2.2, välja ut ett begränsat antal motparter för deltagande i snabba anbud.

Anbud till fast ränta och anbud till rörlig ränta

Eurosystemet kan välja mellan anbud till fast ränta (volymanbud) och anbud till rörlig ränta (ränteanbud). Vid anbud till fast ränta anger ECB räntan på förhand och de deltagande motparterna ger anbud på vilket belopp till den fasta räntan som de är villiga att köpa respektive sälja (24). Vid anbud till rörlig ränta ger motparterna anbud på både belopp och räntor till vilka de är villiga att handla med de nationella centralbankerna (25).

RUTA 3Operativa steg i anbudsförfaranden

Steg 1	Tillkännagivande av anbudsvillkoren a. Meddelande av ECB via offentliga nyhetsbyråer b. Meddelande av nationella centralbanker via nationella nyhetsbyråer och (vid behov) direkt till enskilda motparter
Steg 2	Motparternas förberedelser och inlämnande av anbud
Steg 3	Eurosystemet sammanställer anbuden
Steg 4	Tilldelningar och tillkännagivande av resultatet a. ECB:s beslut om tilldelningar b. Tillkännagivande av resultatet
Steg 5	Bekräftelse av enskilda tilldelningar
Steg 6	Avveckling av transaktionerna (se avsnitt 5.3)

5.1.2   Kalender för anbudsförfaranden

Huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt en preliminär kalender utgiven av Eurosystemet (26). Kalendern publiceras minst tre månader före ingången av det år den gäller. De normala kontraktsdagarna för de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna framgår av tabell 2. ECB:s mål är att se till att motparter i samtliga medlemsstater kan delta i de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna. Vid sammanställningen av kalendern för dessa transaktioner företar ECB därför nödvändiga justeringar av det normala schemat för att beakta nationella helgdagar i de enskilda medlemsstaterna.

Strukturella transaktioner

Strukturella transaktioner genom standardiserade anbud genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. Normalt genomförs och avvecklas strukturella transaktioner emellertid endast under dagar som är NCB-bankdagar (27) i alla medlemsstater.

Finjusterande transaktioner

Finjusterande transaktioner genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. ECB kan besluta att genomföra och avveckla finjusterande transaktioner på vilken som helst av Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

DIAGRAM 1

Normal tidsram för operativa steg vid standardiserade anbud

DIAGRAM 2

Normal tidsram för operativa steg vid snabba anbud

Tabell 2

Normala kontraktsdagar för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

Transaktionstyp	Normal kontraktsdag (T)
Huvudsakliga refinansieringstransaktioner	Varje tisdag
Långfristiga refinansieringstransaktioner	Sista onsdagen i varje kalendermånad (28)

5.1.3   Tillkännagivande av anbudsvillkoren

Eurosystemets standardiserade anbud tillkännages via nyhetsbyråer. Därutöver kan de nationella centralbankerna tillkännage anbudet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren innehåller i regel följande information:

—	Anbudsbegärans referensnummer.

—	Datum för anbudsbegäran.

—	Typ av transaktion (tillförsel eller indragning av likviditet och typ av penningpolitiskt instrument).

—	Transaktionens löptid.

—	Typ av förfarande (anbud till fast eller rörlig ränta).

—	Metod vid tilldelningar (”holländsk” eller ”amerikansk” auktion enligt definitionerna i avsnitt 5.1.5).

—	Avsedd transaktionsvolym (normalt endast vid långfristiga refinansieringstransaktioner).

—	Fast ränta/pris/swappunkt (vid anbud till fast ränta).

—	Lägsta/högsta accepterade ränta/pris/swappunkt (i förekommande fall).

—	Transaktionens startdatum och förfallodag (när tillämpligt) eller instrumentets avvecklingsdag och förfallodag (vid emission av skuldcertifikat).

—	Berörda valutor och den valuta vars belopp hålls fast (vid valutaswappar).

—	Referensavistakurs för uträkning av anbud (vid valutaswappar).

—	Högsta anbudsgräns (i förekommande fall).

—	Lägsta enskilda tilldelningsbelopp (i förekommande fall).

—	Lägsta tilldelningskvot (i förekommande fall).

—	Tidsschema för inlämnande av anbud.

—	Certifikatens nominella belopp (vid emission av skuldcertifikat).

—	ISIN-koden för emissionen (vid emission av skuldcertifikat).

För att öka öppenheten i sina finjusterande operationer lämnar Eurosystemet normalt offentlig information om snabba anbud på förhand. I undantagsfall kan ECB emellertid besluta att inte offentligt tillkännage snabba anbud i förväg. Vid tillkännagivande av snabba anbud följs samma förfarande som vid standardiserade anbud. Vid snabba anbud, oavsett om de tillkännages offentligt eller inte, kontaktar de nationella centralbankerna de utvalda motparterna direkt.

5.1.4   Motparternas föreberedelser och avgivande av anbud

Motparternas anbud måste följa de anvisningar som de nationella centralbankerna tillhandahåller för den berörda transaktionen. Anbuden skall ges till den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat (huvudkontor eller filial). Anbuden från ett institut kan ges in endast av en enhet (antingen huvudkontoret eller en viss filial) i varje medlemsstat.

Vid anbud till fast ränta skall motparterna i sina anbud ange till vilket belopp de vill göra transaktioner med de nationella centralbankerna (29).

Vid anbud till rörlig ränta skall motparterna lämna anbud på upp till tio olika räntor/priser/swappunkter. I varje anbud skall de ange till vilket belopp och till vilken ränta de är villiga att göra transaktioner med de nationella centralbankerna (30), (31). Ränteanbuden skall uttryckas som multipler av 0,01 procentenheter. Vid anbud på valutaswappar till rörlig kurs noteras swappunkterna enligt normal marknadspraxis och anbuden måste uttryckas som multipler av 0,01 swappunkter.

För huvudsakliga refinansieringstransaktioner är det lägsta anbudsbeloppet 1 000 000 euro. Anbud som överstiger detta belopp skall uttryckas som multipler av 100 000 euro. Samma lägsta anbudsbelopp och multipelbelopp gäller för finjusterande och strukturella transaktioner. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje ränta/pris/swappunkt för sig.

För långfristiga refinansieringstransaktioner fastställer varje nationell centralbank ett lägsta anbudsbelopp på 10 000–1 000 000 euro. Anbud som överstiger det fastställda lägsta anbudsbeloppet skall uttryckas som multipler av 10 000 euro. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje räntesats för sig.

ECB har rätt att sätta en högsta anbudsgräns för att undvika oproportionerligt stora anbud. Denna högsta anbudsgräns anges alltid i det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren.

Motparterna förväntas alltid vara i stånd att täcka de belopp som tilldelas dem med en tillräcklig volym godtagbara underliggande tillgångar (32). De avtal eller föreskrifter som tillämpas av ifrågavarande nationella centralbank medger straffavgifter i händelse av att en motpart inte kan leverera tillräckligt med underliggande tillgångar eller kontanta medel för avveckling av det belopp som den tilldelats i en anbudstransaktion.

Anbud kan återtas ända tills den utsatta tidsfristen har gått ut. Anbud som lämnas efter den tidsfrist som uppgetts i den offentliga annonseringen beaktas inte. De nationella centralbankerna avgör om anbuden lämnats in på utsatt tid. De beaktar inte anbud från en motpart om summan av anbuden överstiger den högsta anbudsgräns som fastställts av ECB. De beaktar inte heller anbud som underskrider det lägsta anbudsbeloppet eller som underskrider eller överskrider eventuella lägsta respektive högsta accepterade ränta/pris/swappunkt. De nationella centralbankerna kan också underkänna anbud som är ofullständiga eller som inte följer den givna modellen. Förkastas ett anbud informerar ifrågavarande nationella centralbank motparten om beslutet innan tilldelningarna utförs.

5.1.5   Förfarande vid tilldelningar

Anbud till fast ränta

Tilldelningar vid anbud till fast ränta sker så att motparternas anbud först summeras. Om summan överstiger beloppet på den likviditet som totalt skall fördelas tillgodoses de ingivna anbuden proportionerligt enligt kvoten mellan beloppet att fördela och anbudens totalsumma (se ruta 4). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro. ECB kan också besluta att tilldela varje budgivare ett minimibelopp/minimikvot vid anbud till fast ränta.

RUTA 4Tilldelningar vid anbud till fast räntaTilldelningarnas andel är: Motpart i:s totala tilldelning är: där:

A	=	totalt belopp att fördela
n	=	totalt antal motparter
ai	=	belopp som bjudits av motpart i
all%	=	tilldelningarnas andel (%)
alli	=	motpart i:s totala tilldelning

Anbud i euro till rörlig ränta

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud i euro till rörlig ränta förtecknas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser. Anbuden med de högsta räntesatserna får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt lägre räntesatser tills den totala likviditeten fördelats. Skulle anbuden vid den lägsta accepterade räntenivån (marginalräntan) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan (se ruta 5). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Vid fördelningen i samband med likviditetsdränerande anbud till rörlig ränta (som kan användas vid emission av skuldcertifikat och mottagande av inlåning med fast löptid) förtecknas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser (eller fallande ordningsföljd utifrån erbjudna priser). Anbuden med de lägsta räntorna (högsta priserna) får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt högre räntesatser (lägre prisanbud) tills den totala likviditeten har dragits in. Skulle anbuden vid den högsta accepterade räntenivån/det lägsta priset (dvs. marginalräntan/marginalpriset) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan/marginalpriset (se ruta 5). För emission av skuldcertifikat avrundas tilldelningarna till närmaste multipel av skuldcertifikatens nominella belopp. För likviditetsdränerande transaktioner avrundas tilldelningarna till närmaste euro.

ECB kan besluta att tilldela varje accepterad budgivare ett minimibelopp vid anbud till rörlig ränta.

RUTA 5Tilldelningar vid anbud i euro till rörlig ränta(exemplet avser anbud i form av räntor)Tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan är:Motpart i:s tilldelning vid marginalräntan är:Motpart i:s totala tilldelning är:där:

A	=	totalt belopp att fördela
rs	=	motparternas ränteanbud s
n	=	totalt antal motparter
a(rs)i	=	belopp som bjudits till ränta s (rs) av motpart i
a(rs)	=	totalt belopp som bjudits till ränta s (rs)
rm	=	Marginalränta: vid en likvidiserande anbudstransaktion vid en likviditetsdränerande anbudstransaktion
r m-1	=	räntan före marginalräntan (sista räntan vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet): vid en likvidiserande anbudstransaktion vid en likviditetsdränerande anbudstransaktion
all%(r m )	=	tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan
all(rs) i	=	motpart i:s tilldelning vid ränta s
all i	=	motpart i:s totala tilldelning

Anbud på valutaswappar till rörlig kurs

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud på valutaswappar till rörlig kurs förtecknas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar (33). Anbud med de lägsta swappunktsnoteringarna prioriteras och successivt högre swappunktsnoteringar accepteras tills hela det fastställda valutabeloppet har fördelats. Skulle vid den högsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och vad som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Vid tilldelningar i samband med likviditetsdränerande anbud på valutaswappar till rörlig kurs förtecknas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar. Anbuden med de högsta swappunktsnoteringarna får tilldelning först och därefter successivt lägre swappunktsnoteringar tills hela det fastställda beloppet har fördelats. Skulle vid den lägsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Typ av förfarande

Vid anbud till rörlig ränta kan Eurosystemet tillämpa anbudsförfaranden med antingen en enhetlig ränta eller flera räntesatser (multipla räntor). Vid ett anbudsförfarande med en enhetlig ränta (holländsk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten på alla accepterade anbud lika med marginalräntan/priset/swappunkten (dvs. vid vilken det totala beloppet att fördela uttöms). Vid ett anbudsförfarande med multipel ränta (amerikansk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten densamma som den ränta/pris/swappunkt som erbjudits i de enskilda anbuden.

RUTA 6Tilldelning av anbud på valutaswappar till rörlig kursTilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen är:Motpart i:s tilldelning vid marginalswappunktsnoteringen är:Motpart i:s totala tilldelning är:där:

A	=	totalt belopp att fördela
Δs	=	motparternas swappunktsnotering s
n	=	totalt antal motparter
a(Δ s ) i	=	totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δs) av motpart i
a(Δ s )	=	totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δs)
Δ m	=	marginalswappunktsnotering: vid en likvidiserande valutaswapp vid en likviditetsdränerande valutaswapp
Δ m-1	=	swappunktsnoteringen före marginalswappunktsnotering (sista swappunktsnotering vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet): vid en likvidiserande valutaswapp vid en likviditetsdränerande valutaswapp
all%(Δ m )	=	tilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen
all(Δ s ) i	=	motpart i:s tilldelning vid swappunktsnotering s
all i	=	motpart i:s totala tilldelning

5.1.6   Tillkännagivande av tilldelningar

Resultatet av standardiserade anbud och snabba anbud tillkännages via nyhetsbyråer. Dessutom kan de nationella centralbankerna tillkännage resultatet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om resultatet av anbudstilldelningen innehåller vanligen följande information:

—	Anbudsbegärans referensnummer.

—	Datum för anbudsbegäran.

—	Typ av transaktion.

—	Transaktionens löptid.

—	Det totala belopp som Eurosystemets motparter bjudit.

—	Antal anbudsgivare.

—	Berörda valutor (vid valutaswappar).

—	Totalt tilldelat belopp.

—	Tilldelningarnas procentuella andel (vid anbud till fast ränta).

—	Avistakurs (vid valutaswappar).

—	Accepterad marginalränta/pris/swappunkt och tilldelningarnas procentuella andel vid marginalräntan/priset/swappunkten (vid anbud till rörlig ränta).

—	Lägsta erbjudna ränta, högsta erbjudna ränta och vägd medelränta på accepterade anbud (vid auktioner med flera räntesatser).

—	Transaktionens startdatum och förfallodag (när tillämpligt) eller instrumentets avvecklingsdag och förfallodag (vid emission av skuldcertifikat).

—	Lägsta enskilda tilldelningsbelopp (i förekommande fall).

—	Lägsta tilldelningskvot (i förekommande fall).

—	Certifikatens nominella belopp (vid emission av skuldcertifikat).

—	ISIN-koden för emissionen (vid emission av skuldcertifikat).

De nationella centralbankerna kommer att bekräfta de enskilda tilldelningarna direkt till de motparter som fått tilldelningar.

5.2   Förfarande vid bilaterala transaktioner

Allmänt

De nationella centralbankerna kan utföra transaktioner enligt bilaterala förfaranden (34). Dessa förfaranden kan användas för finjusterande öppna marknadsoperationer och strukturella direkta köp/försäljningar av värdepapper. Bilaterala förfaranden definieras i vid bemärkelse som förfaranden där Eurosystemet utför en transaktion med en eller flera motparter utan något anbudsförfarande. Det finns två typer av bilaterala förfaranden: transaktioner där motparterna kontaktas direkt av Eurosystemet och transaktioner som görs via börser och ombud.

Direkt kontakt med motparter

Vid detta förfarande kontaktar de nationella centralbankerna direkt en eller flera inhemska motparter, som utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. De nationella centralbankerna beslutar på basis av noggranna anvisningar från ECB om de skall ingå kontrakt med motparterna. Transaktionerna avvecklas via de nationella centralbankerna.

Om ECB-rådet beslutar att ECB själv (eller en eller flera nationella centralbanker i egenskap av ECB:s operativa organ), i undantagsfall, kan utföra bilaterala transaktioner skall förfarandena vid sådana transaktioner anpassas för detta. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) skall då direkt kontakta en eller flera motparter inom euroområdet, vilka utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) skall sedan fatta beslut om kontrakt med motparterna. Transaktionerna skall trots detta avvecklas decentraliserat via de nationella centralbankerna.

Bilaterala transaktioner genom direkta kontakter med motparter kan förekomma vid reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid.

Transaktioner som görs via börser och ombud

De nationella centralbankerna kan utföra direkta köp/försäljningar av värdepapper via börser och ombud. För dessa transaktioner är kretsen av motparter inte på förhand begränsad och förfarandena är anpassade till marknadspraxisen för de aktuella skuldförbindelserna. ECB-rådet kommer att besluta om ECB själv (eller en eller flera nationella centralbanker i egenskap av ECB:s operativa organ) i undantagsfall kan utföra finjusterande direkta köp/försäljningar via börser och ombud.

Tillkännagivande av bilaterala transaktioner

Bilaterala transaktioner tillkännages i regel inte offentligt i förväg. ECB kan dessutom besluta att inte alls tillkännage resultaten av bilaterala transaktioner offentligt.

Transaktionsdagar

ECB kan besluta att utföra och avveckla finjusterande bilaterala transaktioner under Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

Bilaterala direkta köp/försäljningar av värdepapper för strukturella ändamål utförs och avvecklas vanligen endast sådana dagar som är NCB-bankdagar i samtliga medlemsstater.

5.3   Avvecklingsförfaranden

5.3.1   Allmänt

Vid användning av Eurosystemets stående faciliteter eller deltagande i öppna marknadsoperationer avvecklas penningtransaktionerna via motparternas konton hos de nationella centralbankerna (eller via deras konton hos banker som deltar i Target-systemet). Penningtransaktionerna avvecklas först efter (eller samtidigt som) den slutliga överföringen av de underliggande tillgångarna. Det betyder att de underliggande tillgångarna antingen måste ha satts in i förväg på ett pantkonto hos de nationella centralbankerna eller att de avvecklas under dagen enligt principen leverans mot betalning. Överföringen av tillgångarna sker via motparternas värdepappersavvecklingskonton i värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav (35). Motparter som varken har pantkonto hos en nationell centralbank eller värdepappersavvecklingskonto i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav kan överföra de underliggande tillgångarna över ett korrespondentkreditinstituts värdepappersavvecklingskonto eller pantkonto.

Närmare bestämmelser om avvecklingsförfarandena fastställs i de avtal som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller ECB) för de enskilda penningpolitiska instrumenten. Avvecklingsförfarandena i de nationella centralbankerna kan i någon mån variera till följd av skillnader i nationell lag och operativ praxis.

Tabell 3

Normala avvecklingsdagar för Eurosystemets öppna marknadsoperationer (36)

Penningpolitiskt instrument	Avvecklingsdag för transaktioner baserade på standardiserade anbud	Avvecklingsdag för transaktioner baserade på snabba anbud eller bilaterala förfaranden
Reverserade transaktioner	T + 1 (37)	T
Direkta köp/försäljningar av värdepapper	-	Enligt marknadspraxis för underliggande tillgångar
Emission av skuldcertifikat	T + 1	-
Valutaswappar	-	T, T + 1 eller T + 2
Inlåning med fast löptid	-	T

5.3.2   Avveckling av öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer baserade på standardiserade anbud (huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner och strukturella transaktioner) avvecklas vanligen under den första dagen efter kontraktsdagen när alla berörda nationella RTGS- och värdepappersavvecklingssystem är öppna. Principiellt ämnar Eurosystemet avveckla transaktionerna till följd av sina öppna marknadsoperationer samtidigt i alla medlemsstater med de motparter som har tillhandahållit tillräckliga säkerheter. På grund av operativa restriktioner och de tekniska egenskaperna hos värdepappersavvecklingssystemen kan tidsschemat under dagen för avvecklingen av öppna marknadsoperationer variera inom euroområdet. Avvecklingstidpunkten för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner sammanfaller vanligen med tidpunkten för återbetalning av en tidigare transaktion med motsvarande löptid.

Eurosystemet har för avsikt att avveckla öppna marknadsoperationer baserade på snabba anbud och bilaterala förfaranden på kontraktsdagen. Eurosystemet kan emellertid av operativa skäl då och då tillämpa andra avvecklingsdagar för dessa operationer, särskilt för direkta köp/försäljningar av värdepapper (för både finjusterande och strukturella ändamål) och valutaswappar (se tabell 3).

5.3.3   Förfaranden vid dagens slut

Förfarandena vid dagens slut fastställs i den dokumentation som behandlar de nationella RTGS-systemen och Target-systemet. Stängningstiden för Target-systemet är i regel kl. 18.00 centraleuropeisk tid (CET). Därefter accepteras inga betalningsuppdrag för avveckling via de nationella RTGS-systemen, dock fortsätter behandlingen av betalningsuppdrag som accepterats före stängningstiden. Motparternas anhållanden om att få utnyttja utlåningsfaciliteten eller inlåningsfaciliteten måste lämnas in till den berörda nationella centralbanken senast 30 minuter efter Target-systemets faktiska stängningstid (38).

Negativa saldon på motparters avvecklingskonton (i de nationella RTGS-systemen) efter kontrollförfarandena vid dagens slut uppfattas automatiskt som en anhållan om att få utnyttja utlåningsfaciliteten (se avsnitt 4.1).

KAPITEL 6

GODKÄNDA TILLGÅNGAR

6.1   Allmänt

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS får ECB och de nationella centralbankerna handla på finansmarknaderna, dvs. köpa och sälja underliggande tillgångar direkt eller genom repoavtal. Alla Eurosystemets kredittransaktioner skall vara baserade på tillfredsställande säkerheter. Följaktligen baseras alla Eurosystemets likvidiserande transaktioner på underliggande tillgångar som motparterna tillhandahåller antingen genom att äganderätten till värdepapperen överförs (vid direkta köp/försäljningar av värdepapper eller repoavtal) eller genom att de berörda tillgångarna ställs som pant (vid lån mot säkerhet) (39).

För att skydda Eurosystemet mot förluster i de penningpolitiska transaktionerna, garantera likabehandling av motparterna och öka den operativa effektiviteten och transparensen måste de underliggande tillgångarna uppfylla vissa kriterier om de skall vara godtagbara för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner. Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för godtagbara säkerheter som skall gälla för alla Eurosystemets kredittransaktioner. Det gemensamma ramverket (kallas även den gemensamma listan) börjar gälla den 1 januari 2007 och ersätter systemet med två grupper (two-tier system) vilket varit i kraft sedan starten av Ekonomiska och monetära unionen och som nu kommer att avvecklas stegvis fram till den 31 maj 2007 (40).

Det gemensamma ramverket omfattar två olika tillgångskategorier. Dessa är omsättbara och icke omsättbara tillgångar. Ingen skillnad görs mellan de två tillgångskategorierna i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid Eurosystemets olika penningpolitiska transaktioner förutom att icke omsättbara tillgångar inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper. Tillgångar som godtas för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner kan också användas som underliggande tillgångar vid intradagskredit.

Urvalskriterierna för de två tillgångskategorierna är enhetliga i hela euroområdet (41) och beskrivs i avsnitt 6.2. För att säkerställa att de två tillgångskategorierna uppfyller samma kreditstandarder har Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) upprättats. ECAF baseras på olika typer av kreditbedömningsystem. Procedurerna och reglerna för fastställande av Eurosystemets krav på ”hög kreditvärdighet” för alla godtagbara säkerheter beskrivs i avsnitt 6.3. Åtgärder för riskkontroll och värderingsprinciper för underliggande tillgångar beskrivs i avsnitt 6.4 och 6.5. Eurosystemets motparter får använda godtagbara tillgångar gränsöverskridande (se avsnitt 6.6).

6.2   Urvalsspecifikationer för underliggande tillgångar

ECB upprättar, underhåller och offentliggör en lista över godtagbara omsättbara tillgångar (42). För icke omsättbara tillgångar kommer ECB varken att offentliggöra någon lista över godkända tillgångar eller över godtagbara gäldenärer och borgensmän.

6.2.1   Urvalskriterier för omsättbara tillgångar

Godkända är skuldcertifikat som emitterats av ECB och alla skuldcertifikat som emitterats av de nationella centralbankerna i Eurosystemet före antagandet av euron i dessa medlemsstater.

För att bedöma godtagbarheten av andra omsättbara tillgångar gäller följande urvalskriterier (se även tabell 4).

Typ av tillgångar

De måste vara skuldförbindelser som har

a)	ett fast och villkorslöst kapitalbelopp, och

b)

en kupong som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde. Dessutom måste kupongen ha ett av följande karaktäristika: i) en nollkupong, ii) en fast kupong, eller iii) en rörlig kupong baserad på en räntereferens. Kupongen kan vara kopplad till en förändring i emittentens egen rating. Vidare är även inflationsindexerade obligationer godtagbara.

Dessa karaktäristika måste förbli oförändrade under skuldförbindelsens hela löptid. Skuldförbindelserna får ej ge en rätt till kapital och/eller ränta som är efterställd andra skuldförbindelser som emittenten har utgivit.

Krav a) är inte tillämpligt på värdepapper med bakomliggande tillgångar med undantag för skuldförbindelser som har emitterats av kreditinstitut i enlighet med de villkor som anges i artikel 22.4 i fondföretagsdirektivet (43) (s.k. täckta bankobligationer). Eurosystemet utvärderar om värdepapper med bakomliggande tillgångar, exklusive de täckta bankobligationerna, är godtagbara enligt följande villkor.

De kassaflödesgenererande tillgångarna som täcker värdepapper med bakomliggande tillgångar

a)

skall ha förvärvats av ett SPV-företag för värdepapperisering i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat från upphovsmannen eller ett ombud på ett sätt som Eurosystemet anser vara en ”verklig försäljning” som kan göras gällande mot tredje part, och som måste vara utom räckhåll för upphovsmannen och dennes fordringsägare, även för det fall upphovsmannen blir insolvent, och

b)	de får inte, – helt eller delvis, faktiskt eller potentiellt – bestå av kreditlänkade obligationer eller liknande anspråk som härrör från överföringen av kreditrisk genom kreditderivat.

Beträffande strukturerade emissioner får en tranch (eller undertranch), för att vara godtagbar, inte vara efterställd andra trancher av samma värdepappersemission. En tranche (eller undertranch) betraktas som inte efterställd andra trancher (eller undertrancher) av samma värdepappersemission och är framförställd om, i enlighet med betalningsprioritet tillämplig efter leverans av ett verkställighetsmeddelande enligt vad som anges i anbudscirkuläret, den tranchen (eller undertranchen) erhåller betalning (kapital och ränta) i prioritet till andra trancher eller undertrancher eller är sist att ta förluster i relation till andra underliggande tillgångar.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att kräva bekräftelse och klargörande av berörda tredje parter (t.ex. utfärdare, ursprunglig borgenär eller arrangör) där Eurosystemet anser det befogat för att bedöma godtagbarheten av tillgångar med bakomliggande tillgångar.

Kreditvärdighetskrav

Skuldförbindelsen måste uppnå de höga krav på kreditvärdighet som specificeras i ECAF:s regler för omsättbara tillgångar. De beskrivs i avsnitt 6.3.2.

Utgivningsplats

Skuldförbindelsen måste deponeras/registreras (emitteras) inom EES hos en centralbank eller en värdepapperscentral som uppfyller de minimikrav som fastställts av ECB (44). Om en marknadsnoterad skuldförbindelse emitteras av ett icke-finansiellt företag (45) som inte bedömts av ett godtagbart externt institut för kreditbedömning (ECAI) måste emissionen ske inom euroområdet.

Avvecklingsförfaranden

Skuldförbindelsen måste vara överförbar i kontobaserad form. Den måste hållas och avvecklas inom euroområdet genom ett avvecklingskonto hos Eurosystemet eller i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller de standarder som fastställts av ECB så att fullgörelse och realisering följer lagstiftningen i en medlemsstat i euroområdet.

Om den värdepapperscentral där värdepapperet är emitterat inte är identiskt med det värdepappersavvecklingssystem där värdepapperet hålls måste de båda systemen vara förbundna genom en av ECB godkänd förbindelse (35).

Godtagbara marknader

Skuldförbindelsen måste vara registrerad eller noterad på en reglerad marknad enligt definitionen för en sådan marknad i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (46), eller registrerade, noterade eller omsatta på vissa icke reglerade marknader som specificerats av ECB (47). Eurosystemets bedömning av icke reglerade marknader baseras på tre principer, säkerhet, transparens och tillgänglighet (48).

Emittent/borgensman

Skuldförbindelsen kan emitteras eller garanteras av centralbanker, enheter i den offentliga eller privata sektorn, och internationella eller överstatliga institutioner. Skuldförbindelser, utom täckta bankobligationer, som emitterats av kreditinstitut är godtagbara endast om de tas upp till handel på en reglerad marknad enligt vad som definierats ovan.

Emittentens/borgensmannens hemvist

Emittenten måste vara etablerad i EES eller i ett G10-land utanför EES (49). I det senare fallet kan skuldinstrumenten bara godtas om Eurosystemet säkerställer att dess rättigheter på lämpligt vis skyddas i lag i respektive G10-land som inte ingår i EES i enlighet med vad som fastställts av Eurosystemet. För detta ändamål måste en rättslig bedömning i en form som är godtagbar för Eurosystemet lämnas in innan tillgången kan anses godtagbar. För tillgångar med bakomliggande tillgångar gäller att emittenten måste vara etablerad inom EES.

Borgensmannen måste vara etablerad inom EES.

Internationella eller överstatliga institut är godtagbara emittenter/borgensmän oberoende av var de är etablerade. Om en marknadsnoterad skuldförbindelse emitteras av ett icke-finansiellt företag som inte värderats av ett ECAI måste emittenten/borgensmannen vara etablerad i euroområdet.

Valuta

Skuldförbindelsen måste vara denominerad i euro (50).

6.2.2   Urvalskriterier för icke omsättbara tillgångar

Två typer av icke omsättbara tillgångar är godtagbara som säkerheter i det gemensamma ramverket för godtagbara tillgångar: kreditfordringar och icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) (51).

Kreditfordringar

För att vara godtagbar måste en kreditfordring (52) uppfylla följande urvalskriterier (se även tabell 4):

—

Typ av tillgångar: Kreditfordringen måste vara en skuldförbindelse från en gäldenär till en av Eurosystemets motparter. Även kreditfordringar som har en ”minskande balans” (dvs. där kapitalet och räntan betalas av enligt en förutbestämd plan) är godtagbara. Ej dragna kreditutfästelser (t.ex. ej nyttjade faciliteter av återkommande kreditfordringar) checkräkningskrediter och remburser (som auktoriserar användning av kredit, men inte i sig är kreditfordringar) är inte godtagbara. En syndikatsmedlems andel av ett syndikerat lån anses vara en godtagbar typ av kreditfordran. Kreditfordringar får inte ge rätt till kapital och/eller ränta som är efterställda andra kreditfordringar eller skuldförbindelser från samma emittent. Kreditfordringen måste ha a) ett fast och villkorslöst kapitalbelopp och b) en ränta som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde. Dessutom måste räntan vara i) av nollkupongstyp, ii) fast eller iii) rörlig baserad på en annan räntereferens. Dessa karaktäristika måste förbli oförändrade under skuldförbindelsens hela löptid.

—

Gäldenär/borgensman: Godtagbara gäldenärer eller borgensmän är icke-finansiella företag (53), enheter i den offentliga sektorn samt internationella och överstatliga institutioner. Varje gäldenär är individuellt ansvarig för att kreditfordringen i fråga betalas tillbaka helt och fullt (vilket utesluter att flera gäldenärer tillsammans ansvarar för enskilda kreditfordringar).

—	Gäldenärens/borgensmannens hemvist: Gäldenären/borgensmannen måste vara etablerad i euroområdet. Detta krav gäller inte internationella eller överstatliga institutioner.

—	Kreditvärdighet: Kreditfordringars kvalitet bedöms utifrån gäldenärens/borgensmannens underliggande kreditvärdighet. Kreditfordringar måste uppnå de höga krav som specificeras i ECAF:s regler för icke omsättbara tillgångar. De beskrivs i avsnitt 6.3.3.

—

Minsta storlek: När motparten framställer om att använda kreditfordringen som säkerhet (mobilisering) måste den uppnå en minsta storlek. Under en interimsperiod (1 januari 2007 till 31 december 2011) kan varje nationell centralbank tillämpa en eget vald minsta storlek för inhemska kreditfordringar. För gränsöverskridande användning gäller ett generellt lägsta tröskelvärde på 500 000 euro (54). Från 1 januari 2012 gäller ett generellt lägsta tröskelvärde på 500 000 euro för alla kreditfordringar i euroområdet.

—	Hanteringsförfaranden: Kreditfordringen måste hanteras enligt Eurosystemets förfaranden såsom de definieras i respektive nationell dokumentation.

—

Reglerande lag: Både kreditfordringsavtalet och avtalet mellan motparten som långivare och de nationella centralbanker som mobiliserar kreditfordran som säkerhet måste regleras av lagstiftning i en medlemsstat i euroområdet. Dessutom får det totala antalet olika lagar som är tillämpliga på a) motparten, b) fordringsägaren, c) kredittagaren, d) borgensmannen (i förekommande fall), e) avtal om kreditfordringar och f) avtal om mobilisering inte överstiga två.

—	Valuta: Kreditfordringar måste vara denominerad i euro (55).

Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Följande urvalskriterier gäller för icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD):

—

Typ av tillgångar: Det måste vara en skuldförbindelse (skuldebrev eller växel) vars säkerhet består av en pool med bolån som inte är fullt värdepapperiserad. Byte av värdepapper i den underliggande poolen måsta vara möjligt och det måste finnas en mekanism som garanterar att Eurosystemet har prioritet framför fordringsägare, utom de som undantagits på grund av offentlig reglering (56). En RMBD måste ha a) ett fast och villkorslöst kapitalbelopp och b) en ränta som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde.

—	Kreditvärdighetskrav: En RMBD måste uppnå höga krav på kreditvärdighet, vilka utvärderas via den del av ECAF som handlar om skuldförbindelser med säkerhet i inteckning och beskrivs i avsnitt 6.3.3.

—	Emittent: Godtagbara emittenter är kreditinstitut som är godkända motparter.

—	Emittentens hemvist: Emittenten skall vara hemmahörande i euroområdet.

—	Hanteringsförfaranden: En RMBD måste hanteras enligt Eurosystemets förfaranden såsom de definieras i respektive nationell dokumentation.

—	Valuta: En RMBD måste vara denominerad i euro (55).

6.2.3   Ytterligare krav för att använda godtagbara tillgångar

Ytterligare rättsliga krav för kreditfordringar

För att säkerställa att en giltig säkerhet skapas för kreditfordringar och att en kreditfordran snabbt kan realiseras om en motpart fallerar, måste ytterligare rättsliga krav uppfyllas. Dessa rättsliga krav handlar om:

—	kontroll av att kreditfordran existerar,

—	att meddela gäldenären om att kreditfordran används som säkerhet (mobiliseras) eller om att en dylik mobilisering registreras,

—	avsaknad av begränsningar gällande banksekretess och konfidentialitet,

—	avsaknad av begränsningar gällande mobilisering av kreditfordran,

—	avsaknad av begränsningar gällande realiseringen av kreditfordran.

Innehållet i dessa rättsliga krav beskrivs i bilaga 7. Ytterligare detaljer om de nationella rättsordningarnas särdrag ges i respektive nationell dokumentation.

Regler för att använda godtagbara tillgångar

Omsättbara tillgångar kan användas för alla penningpolitiska transaktioner som är baserade på underliggande tillgångar, dvs. reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper och utlåningsfaciliteten. Icke omsättbara tillgångar kan användas för reverserade öppna marknadstransaktioner och utlåningsfaciliteten. De används inte vid Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper. Alla omsättbara och icke omsättbara tillgångar kan också användas som underliggande tillgångar vid intradagskrediter.

Oavsett om ett marknadsnoterat eller icke marknadsnoterat tillgångar uppfyller alla urvalskriterier kan en motpart inte som säkerhet lämna tillgångar som emitterats eller garanteras av motparten själv eller en enhet med vilken den har nära förbindelser (57).

”Nära förbindelser” är en situation där motparten är förenad med skuldinstrumentens emittent/kredittagare/borgensman genom att

1)

motparten äger 20 % eller mer av emittentens/kredittagarens/borgensmannens kapital, eller ett eller flera företag, där motparten är majoritetsägare, äger 20 % eller mer av emittentens/kredittagarens/borgensmannens kapital, eller motparten och ett eller flera företag, där motparten är majoritetsägare, tillsammans äger 20 % eller mer av emittentens/kredittagarens/borgensmannens kapital, eller

2)

emittenten/kredittagaren/borgensmannen äger 20 % eller mer av motpartens kapital, eller ett eller flera företag, där emittenten är majoritetsägare, äger 20 % eller mer av motpartens kapital, eller emittenten/kredittagaren/borgensmannen och ett eller flera företag, där emittenten/kredittagaren/borgensmannen är majoritetsägare, tillsammans äger 20 % eller mer av motpartens kapital, eller

3)	en tredje part är majoritetsägare i både motpartens kapital och emittentens/kredittagarens/borgensmannens kapital, antingen direkt eller indirekt genom ett eller flera företag där en tredje part är majoritetsägare.

Ovannämnda bestämmelser om nära förbindelser gäller inte: a) nära förbindelser mellan motparten och offentliga myndigheter i EES-länderna (inkl. där den offentliga myndigheten är emittentens borgensman), b) täckta bankobligationer som emitterats i enlighet med kriterierna som fastställts i artikel 22.4 i fondföretagsdirektivet, eller c) fall där skuldförbindelser skyddas av särskilda juridiska skyddsmekanismer jämförbara med dem i b).

Nationella centralbanker kan dessutom välja att inte acceptera följande omsättbara och icke omsättbara tillgångar som säkerheter, även om de är godtagbara:

—	skuldförbindelser som förfaller före förfallodagen för den penningpolitiska transaktion för vilken de används som underliggande tillgångar (58), och

—	skuldförbindelser med inkomstflöden (t.ex. en räntebetalning) som inträffar före förfallodagen för den penningpolitiska transaktion för vilken de används som underliggande tillgångar.

Alla godtagbara omsättbara och icke omsättbara tillgångar skall kunna användas gränsöverskridande i hela euroområdet. Det betyder att alla motparter i Eurosystemet skall kunna använda sådana tillgångar antingen genom länkar till sina inhemska värdepappersavvecklingssystem, ifall det rör sig om omsättbara tillgångar, eller genom andra godtagbara arrangemang för att kunna erhålla kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (se avsnitt 6.6).

Tabell 4

Godtagbara tillgångar för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner

Urvalskriterier	Omsättbara tillgångar (59)	Icke omsättbara tillgångar (60)
Typ av tillgångar	ECB:s skuldcertifikat Andra omsättbara skuldförbindelser (61)	Kreditfordringar	Skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD)
Kreditvärdighet	Tillgången måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. De höga kraven på kreditvärdighet bedöms med ECAF:s regler för omsättbara tillgångar (61).	Gäldenären/borgensmannen måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. Kreditvärdigheten bedöms med ECAF:s regler för kreditfordringar.	Tillgången måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. De höga kraven på kreditvärdighet bedöms med ECAF:s regler för skuldförbindelser med säkerhet i inteckning.
Utgivningsplats	EES (61)	Ej relevant	Ej relevant
Förfaranden för avveckling/hantering	Avvecklingsplats: Euroområdet Tillgången måste deponeras centralt i kontobaserad form hos centralbanker eller ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimistandarder.	Eurosystemets förfaranden	Eurosystemets förfaranden
Emittent/kredittagare/borgensmän	Centralbanker Offentlig sektor Privat sektor Internationella och överstatliga institutioner	Offentlig sektor Ickefinansiella företag Internationella och överstatliga institutioner	Kreditinstitut
Emittentens/gäldenärens eller borgensmannens hemvist	Emittent (61): EES eller G10-länder som inte är del av EES Borgensman (61): EES	Euroområdet	Euroområdet
Godtagbara marknader	Reglerade marknader Icke reglerade marknader som godtagits av ECB	Ej relevant	Ej relevant
Valuta	Euro	Euro	Euro
Minsta storlek	Ej relevant	Minsta storlek vid tiden för framställan om användning av kreditfordran. Mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2011: — Inrikes användning: den nationella centralbanken avgör. — Gränsöverskridande användning: generell tröskel på 500 000 euro (62). Från den 1 januari 2012: generell tröskel på 500 000 euro i hela euroområdet.	Ej relevant
Lagar som styr kreditfordringar	Ej relevant	Lagar som styr kreditfordringar och mobilisering: lag i en medlemsstat i euroområdet Totalt antal lagar tillämpliga på a) motparten b) fordringsägaren c) kredittagaren d) borgensmannen (i förekommande fall) e) avtal om kreditfordran, och f) avtal om mobilisering ska inte överstiga två år.	Ej relevant
Gränsöverskridande användning	Ja	Ja	Ja

6.3   Eurosystemets ramverk för kreditbedömning

6.3.1   Omfattning och beståndsdelar

Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) definierar förfaranden, regler och metoder som garanterar att Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet för alla godtagbara tillgångar uppfylls.

Eurosystemet skiljer mellan omsättbara och icke omsättbara tillgångar (se avsnitt 6.3.2 och 6.3.3) vid tillämpningen av begreppet hög kreditvärdighet. Eurosystemet gör detta av hänsyn till skillnaderna i rättslig karaktär mellan dessa typer av tillgångar och för den operationella effektivitetens skull.

Vid bedömning av godtagbara tillgångars kreditvärdighet beaktar Eurosystemet kreditvärderingsinformation från fyra olika källor, nämligen externa institut för kreditbedömning (ECAI), nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem (ICAS), motparters interna ratingsystem (IRB) samt ratingverktyg (RT) som drivs av utomstående operatörer. Vid bedömning av kreditvärdighet beaktar Eurosystemet dessutom institutionella kriterier och egenskaper som ger liknande skydd för instrumentets innehavare, som t.ex. garantier.

Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet (kreditkvalitetströskeln) definieras som en kreditrating ”A” (63). Eurosystemet anser att en sannolikhet för betalningsinställelse under ett år på 0,10 % motsvarar kreditrating ”A”. ECAF följer den definition av fallissemang som används i EU:s kapitaltäckningsdirektiv (64). Eurosystemet publicerar den lägsta ratingkategori som når upp till den kreditkvalitetströskel som krävs för varje godtagbart ECAI, utan att ta ansvar för bedömningen av institutet. Även detta omvärderas regelbundet.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att avgöra om en emission, emittent, gäldenärer eller borgensman uppfyller kraven på hög kreditvärdighet på grundval av all information som det anser relevant och kan med detta som grund vägra att acceptera en tillgång. Om ett sådant avvisande grundas på tillsynsinformation skall användandet av den informationen, oavsett om den härrör från motparter eller tillsynsmyndigheter, stå i rimlig proportion till och vara nödvändig för Eurosystemets uppgift att bedriva penningpolitik.

För att garantera att de fyra olika typerna av kreditbedömningskällor som används i ECAF är konsekventa, exakta och jämförbara har Eurosystemet fastställt godtagbarhetskriterier för var och en av källorna (se avsnitt 6.3.4) och övervakar regelbundet kvaliteten på deras kreditbedömningar mot kreditkvalitetströskeln (se avsnitt 6.3.5).

6.3.2   Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar

Standarderna för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar baseras på följande kriterier:

—

ECAI kreditbedömning: Minst en kreditbedömning av ett godkänt ECAI (enligt avsnitt 6.3.4) för emissionen (eller, i avsaknad av en sådan, av emittenten) skall uppfylla Eurosystemets kreditkvalitetströskel (65)  (66), ECB publicerar en kreditkvalitetströskel för alla godkända ECAI som beskrivs i avsnitt 6.3.1 (67).

—

Borgen: Om en (godtagbar) kreditbedömning av emittenten från ECAI saknas kan hög kreditvärdighet fastslås genom garantier från finansiellt sunda borgensmän. Borgensmannens finansiella soliditet bedöms genom ECAI-kreditbedömningar som når upp till Eurosystemets kreditkvalitetströskel. Borgen måste uppfylla följande kriterier: — En garanti bedöms godtagbar om borgensmannen villkorslöst och oåterkalleligen garanterat utfärdarens åtaganden att till innehavarna av skuldförbindelser betala kapital, ränta och andra belopp i samband med skuldförbindelser tills de är helt inlösta. — Garantin skall vara omedelbart realiserbar vid första begäran (oberoende av den underliggande skuldförbindelsen). Garantier som tillhandahålls av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt skall antingen vara realiserbara vid första begäran eller på annat sätt ge möjlighet till omedelbar och punktlig betalning vid betalningsinställelse. Borgensmannens åtaganden inom ramen för garantin skall minst ske på lika villkor och minst ha samma prioriteringsgrad (pari passu) som borgensmannens alla övriga åtaganden utan säkerhet. — Garantin skall styras av lagen i en EU-medlemsstat och vara rättsligt giltig, bindande och verkställbar gentemot borgensmannen. — En juridisk bekräftelse av garantins rättsliga giltighet, bindande effekt och realiserbarhet måste lämnas in i en form som är godtagbar för Eurosystemet innan den tillgång som stöder garantin kan anses godtagbar. Om borgensmannen är etablerad inom en annan jurisdiktion än den lag som reglerar garantin skall den juridiska bekräftelsen även styrka att garantin är giltig och realiserbar inom ramen för den lag som styr borgensmannen. Den juridiska bekräftelsen skall lämnas in för granskning till den nationella centralbanken som anmäler en viss tillgång med stöd av en garanti för att det skall tas upp på förteckningen över godtagbara tillgångar (68). Kravet på en juridisk bekräftelse gäller inte garantier som lämnats för skuldförbindelser med en enskild tillgångsrating eller garantier som lämnats av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt. Kravet på verkställbarhet är föremål för eventuella insolvens- eller konkurslagar, allmänna andelsprinciper och andra liknande lagar och principer som borgensmännen omfattas av och som påverkar fordringsägares rättigheter gentemot borgensmannen i allmänhet.

Om en ECAI-kreditbedömning saknas för emissionen, emittenten eller borgensmannen skall kreditvärdigheten fastställas enligt följande:

—

Emittenter eller borgensmän från den offentliga sektorn inom Euroområdet: Om en omsättbar tillgång emitteras eller garanteras av i euroområdet belägna (enligt definition i kapitaltäckningsdirektivet) regionala eller lokala myndigheter eller enheter i den offentliga sektorn, skall följande förfarande tillämpas: — Som förklaras i tabell 5 tilldelas emittenten eller borgensmannen en av tre klasser i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet (69). — En implicit kreditbedömning för emittenter eller borgensmän som tillhör klass 1 och 2 görs utifrån en ECAI-kreditbedömning av staten där emittenten eller borgensmannen är belägen. Den implicita kreditbedömningen måste uppnå Eurosystemets kreditkvalitetströskel. För emittenter/borgensmän tillhörande klass 3 görs ingen implicit kreditbedömning.

—

Icke-finansiella företag inom Euroområdet som emittenter eller borgensmän: Om de höga kraven på kreditvärdighet för omsättbara tillgångar som emitteras/garanteras av icke-finansiella företag (70) inom euroområdet inte kan fastställas på grundval av en kreditbedömning av ett ECAI för emissionen, emittenten eller borgensmannen skall ECAF:s regler för kreditfordringar tillämpas. Motparter får då använda sina egna interna ratingsystem, nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem eller ratingverktyg som tillhandahålls av utomstående operatörer. Omsättbara skuldförbindelser utan rating som utgivits av icke-finansiella företag inkluderas inte på den offentliga listan över godtagbara omsättbara tillgångar.

Tabell 5

Implicita kreditbedömningar för emittenter, gäldenärer och borgensmän, utan ECAI-kreditbedömning, som är i euroområdet belägna regionala eller lokala myndigheter eller enheter i den offentliga sektorn

	Fördelning av emittenter, gäldenärer eller borgensmän enligt kapitaltäckningsdirektivet	ECAF:s härledning av den implicita kreditbedömningen av emittenter, gäldenärer eller borgensmän som hör till motsvarande klass
Klass 1	Regionala myndigheter, lokala myndigheter och organ i offentliga sektorn som enligt behöriga tillsynsmyndigheter kan behandlas på samma sätt som staten i kapitalkravshänseende	Får samma ECAI kreditbedömning som staten i vilken de är belägna
Klass 2	Regionala myndigheter, lokala myndigheter och organ i offentliga sektorn som enligt behöriga tillsynsmyndigheter kan behandlas på samma sätt som kreditinstitut i kapitalkravshänseende	Får en kreditbedömning som är ett kreditkvalitetssteg (71) under ECAI-kreditbedömningen av staten i vilken de är belägna
Klass 3	Andra organ i den offentliga sektorn	Behandlas som emittenter eller gäldenär från den privata sektorn

6.3.3   Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar

Kreditfordringar

För att upprätta krav på hög kreditvärdighet för kreditfordringars gäldenär eller borgensmän måste motparterna välja en huvudsaklig källa för kreditbedömningar bland de källor som finns tillgängliga för och som godtas av Eurosystemet. En motpart skall välja ett kreditbedömningssystem från en tillgänglig källa, utom för ECAI, där alla godtagbara ECAI-system kan användas.

Motparter måste hålla sig till den valda typen av kreditbedömningssystem under minst ett år för att förhindra att man ”hoppar” mellan kreditbedömningar (dvs. att man för varje enskild gäldenär försöker hitta den bästa kreditbedömningen som garanterar godtagbarhet bland alla tillgängliga typer eller system). Motparter som önskar ändra kreditbedömningskälla efter minimiperioden på ett år måste lämna in en begäran till den berörda centralbanken där skälen för bytet anges.

Motparter kan tillåtas använda mer än ett kreditbedömningssystem eller källa om de lämnar in en begäran där skälen anges. Den valda huvudkällan förväntas täcka de flesta av motpartens gäldenärer för vilka motparten har framställt om att nyttja kreditfordringar som säkerhet. Användandet av mer än en källa eller mer än ett system för kreditbedömning skall grundas på affärsmässiga behov. I princip kan ett sådant fall vara att den huvudsakliga källan eller systemet saknar tillräcklig täckning.

Motparten måste omgående informera den nationella centralbanken om alla kredithändelser, även försenade betalningar från gäldenärer som bara är kända av motparten, och om så krävs återta eller byta ut en tillgång. Motparter är också skyldiga att använda de senaste uppdateringarna av kreditbedömningarna från deras valda kreditbedömningssystem eller källor för bedömning av gäldenärer (72) eller borgensmän för nyttjade kreditfordringar.

Kreditbedömningar av gäldenärer/borgensmän: Standarder för hög kreditvärdighet avseende kreditfordringars gäldenärer eller borgensmän upprättas enligt regler som skiljer mellan gäldenärer/borgensmän från offentlig sektor och från icke-finansiella företag:

—

Gäldenär eller borgensmän från den offentliga sektorn: Följande regler gäller i turordning: i) Det finns en kreditbedömning från systemet eller källan som motparten valt, och den används för att avgöra om gäldenären eller borgensmannen från den offentliga sektorn uppnår kreditkvalitetströskeln. ii) Om det saknas en kreditbedömning under i) används en ECAI-kreditbedömning av gäldenären eller borgensmannen (73). iii) Om det inte finns någon kreditbedömning enligt varken i) eller ii) tillämpas samma förfarande som för omsättbara tillgångar: — Som förklaras i ruta 5 tilldelas gäldenären eller borgensmannen en av tre klasser i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet (74). — En implicit kreditbedömning för gäldenärer eller borgensmän som tillhör klass 1 och 2 härleds ur ECAI-kreditbedömningen för staten där gäldenären eller borgensmannen är etablerad. Den implicita bedömningen måste uppnå Eurosystemets kreditkvalitetströskel. Om det finns en kreditbedömning från systemet eller källan som motparten valt (eller från ett ECAI enligt fall ii) för gäldenär eller borgensmän från den offentliga sektorn) men denna kreditbedömning är under kreditkvalitetströskeln är gäldenären eller borgensmannen inte godtagbar.

—

Gäldenär eller borgensmän från icke-finansiella företag: Om källan som motparten valt ger en kreditbedömning som är lika med eller över kreditkvalitetströskeln är gäldenären eller borgensmannen godtagbar (75)  (76), Om det finns en bedömning från systemet eller källan som motparten valt men den är under kreditkvalitetströskeln är gäldenären eller borgensmannen inte godtagbar. Om det inte finns någon kreditbedömning för att upprätta kreditstandarden anses gäldenären eller borgensmannen inte godtagbar.

Garantier: En garanti måste uppfylla följande kriterier:

—

En garanti bedöms godtagbar om borgensmannen villkorslöst och oåterkalleligen garanterat gäldenärens åtaganden att betala kapital, ränta och andra belopp i samband med kreditfordringar till innehavaren av dessa tills de är helt inlösta. I detta avseende behöver en garanti som anses godtagbar inte gälla specifikt för kreditfordringen utan kan gälla enbart gäldenären, förutsatt att den också täcker kreditfordringen ifråga.

—

Garantin skall vara omedelbart verkställbar vid första begäran (oberoende av underliggande kreditfordran). Garantier som tillhandahålls av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt skall antingen vara realiserbara vid första begäran eller på annat sätt ge möjlighet till omedelbar och punktlig betalning vid betalningsinställelse. Borgensmannens åtaganden inom ramen för garantin skall minst ske på lika villkor och minst ha samma prioriteringsgrad (pari passu) som borgensmannens alla övriga åtaganden utan säkerhet.

—	Garantin skall styras av lagen i en EU-medlemsstat och vara rättsligt giltig, bindande och verkställbar gentemot borgensmannen.

—

En juridisk bekräftelse av garantins rättsliga giltighet, bindande effekt och verkställbarhet måste lämnas in i en form som är godtagbar för Eurosystemet innan den tillgång som stöder garantin kan anses godtagbar. Den juridiska bekräftelsen skall också visa att garantin inte är personlig och bara kan realiseras av kreditfordringens borgenärer. Om borgensmannen är etablerad inom en annan jurisdiktion än den för den lag som reglerar garantin skall den juridiska bekräftelsen även styrka att garantin är giltig och verkställbar inom ramen för den lag som styr borgensmannen. Den juridiska bekräftelsen skall lämnas in till den nationella centralbanken i den jurisdiktion där lagen som reglerar kreditfordran gäller. Kravet på en juridisk bekräftelse gäller inte garantier som lämnats av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt. Kravet på verkställbarhet är föremål för eventuella insolvens- eller konkurslagar, allmänna andelsprinciper och andra liknande lagar och principer som borgensmännen omfattas av och som påverkar borgenärers rättigheter gentemot borgensmannen i allmänhet.

Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Kraven för hög kreditvärdighet för icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) måste uppnå Eurosystemets kreditkvalitetströskel. En för varje jurisdiktion specifik ram för kreditbedömning av dessa skuldinstrument kommer att beskrivas närmare i tillämplig dokumentation som tillhandahålls av de nationella centralbankerna.

6.3.4   Godtagbarhetskriterier för kreditbedömningssystem

ECAF bygger på kreditbedömningsinformation från fyra typer av källor. Varje källa kan vara baserad på ett antal olika kreditbedömningssystem.

Godtagbara externa institut för kreditbedömning (ECAI), de nationella centralbankernas interna kreditbedömingssystem (ICAS) och ratingverktyg som drivs av utomstående operatörer (RT) listas på ECB:s webbplats (www.ecb.int) (77).

Externa institut för kreditbedömning

Externa institut för kreditbedömning (ECAI) är en källa som består av de institut vars kreditbedömningar kan användas av kreditinstitut för att fastställa riskvikterna för exponeringar enligt kapitaltäckningsdirektivet (78). För ECAF:s syften gäller följande allmänna godtagbarhetskriterier:

—	ECAI måste formellt erkännas av EU:s relevanta tillsynsmyndighet för de länder i euroområdet där de kommer att användas i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet.

—

ECAI måste uppfylla operationella kriterier och därigenom säkerställa en effektiv tillämpning av ECAF. I synnerhet beror användningen av dess kreditbedömningar på hur tillgänglig information om dessa bedömningar är för Eurosystemet, liksom på information för att jämföra dessa bedömningar med ECAF:s kreditkvalitetssteg och kreditkvalitetströskeln, samt för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

Eurosystemet förbehåller sig rätten att besluta huruvida ett visst externt institut för kreditbedömningar godtas för utlåningstransaktioner. Eurostemtet förlitar sig då bland annat sin process för övervakning av prestanda för de externa kreditbedömningsinstituten.

Nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem

Denna typ (ICAS) består för närvarande av fyra kreditbedömningssystem vilka drivs av Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France och Oesterreichische Nationalbank. Nationella centralbanker som vill utveckla ett eget ICAS kommer att genomgå en process för godkännande av Eurosystemet. ICAS är underställda Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

Dessutom måste motparten informera centralbanken som driver ICAS om alla kredithändelser, även försenade betalningar från en gäldenär som bara är kända av motparten.

I länder där icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning mobiliseras tillämpar de respektive nationella centralbankerna också en ram för kreditbedömning för denna typ av tillgång i enlighet med ECAF. Sådana ramverk är underställda en årlig process för övervakning av prestanda.

Interna ratingsystem

En motpart som tänker använda ett internt ratingsystem (IRB) för att bedöma gäldenärers, emittenters eller borgensmäns kreditkvalitet måste få tillstånd från sin nationella centralbank. I det syftet måste motparten inkomma med en begäran tillsammans med följande dokumentation (79):

—

En kopia av den berörda banktillsynsmyndighetens beslut som tillåter motparten att använda sitt interna ratingsystem för kapitaltäckningssyften på konsoliderad eller icke konsoliderad basis tillsammans med eventuella specifika villkor för att använda dem. Denna tillsynsmyndighet skall finnas inom EU. Ingen kopia på beslut behövs när informationen överförs direkt från tillsynsmyndigheten till den nationella centralbanken.

—	Information om hur man går tillväga för att avgöra sannolikheten för att en gäldenärs ställer in betalningarna, liksom data om ratingkategorierna och därtill hörande sannolikheter för betalningsinställelse på ett års sikt som används för att bestämma godtagbara ratingkategorier.

—	En kopia av informationen som motparten regelbundet måste publicera enligt kraven på marknadsdisciplin (s.k. Pillar 3) i Basel 2 och kapitaltäckningsdirektivet.

—	Namn och adress på både den behöriga banktillsynsmyndigheten och externrevisorn.

Begäran måste undertecknas av motpartens VD, finanschef eller en chef på motsvarande nivå, eller av en firmatecknare för någon av dem.

Ovanstående bestämmelser gäller för alla motparter oavsett status – moderbolag, dotterbolag och filial – och oavsett om dess IRB godkänts av tillsynsmyndigheten i samma land (för moderbolag och eventuellt för dotterbolag) eller av tillsynsmyndigheten i moderbolagets hemland (för filialer och eventuellt för dotterbolag).

Filialer och dotterbolag till en motpart kan använda sina moderbolags IRB om Eurosystemet har godtagit att det används för ECAF.

Motparter som använder ett IRB som de beskrivits ovan underställs också Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5). Förutom den information som krävs för denna process måste motparten tillhandahålla följande information varje år (eller när så krävs av den nationella centralbanken) om informationen inte överförs direkt av tillsynsmyndigheten till den nationella centralbanken:

—	En kopia av den senaste bedömningen av motpartens IRB som motpartens tillsynsmyndighet gjort, översatt till den nationella centralbankens arbetsspråk.

—	Alla förändringar som tillsynsmyndigheten rekommenderat eller krävt i motpartens IRB, tillsammans med tidsfristen inom vilken sådana ändringar måste genomföras.

—	Den årliga uppdateringen av information enligt Pillar 3 (marknadsdisciplin) som motparten regelbundet måste publicera enligt kraven i Basel 2 och kapitaltäckningsdirektivet.

—	Information om den behöriga banktillsynsmyndigheten och den externa revisorn.

Denna årliga kommunikation skall undertecknas av VD, finanschefen eller en chef på motsvarande nivå, eller av en firmatecknare för någon av dem. Den behöriga tillsynsmyndigheten och, i förekommande fall, externrevisorn mottar en kopia av brevet från Eurosystemet.

Ratingverktyg som drivs av utomstående operatörer

Ratingverktyg (RT) består av system som drivs av utomstående operatörer som bedömer en gäldenärs kreditkvalitet genom att använda bland annat granskade räkenskaper. Den operatör som tillhandahåller RT skall själv driva verktyget. Motparter som önskar använda ett specifikt RT för ECAF:s syften måste lämna in en begäran till sina respektive nationella centralbanker, och då använda den mall som Eurosystemet tillhandahåller. Begäran skall kompletteras med ytterligare dokumentation som specificeras i ansökningsformuläret. Eurosystemet avgör om det föreslagna ratingverktyget skall godtas. Beslutet grundas på en utvärdering av hur väl Eurosystemets godtagbarhetskriterier uppfylls (80).

Dessutom måste motparten informera RT-operatören om alla kredithändelser, även försenade betalningar från gäldenärer, som bara är kända av motparten.

RT-operatören som deltar i ECAF måste acceptera i avtal att genomgå Eurosystemets process för prestationsbedömningar (81) (se avsnitt 6.3.5). RT-operatören måste inrätta och upprätthålla den nödvändiga infrastrukturen för att övervaka den så kallade statiska poolen. Bildande och utvärdering av den statiska poolen måste vara i linje med de allmänna kraven på prestandaövervakning under ECAF. RT-operatören skall åta sig att informera Eurosystemet om resultatet av utvärderingen av prestanda så snart RT-operatören har utfört den. Operatören utarbetar en rapport om den statiska poolens prestanda. De åtar sig att i fem år hålla arkiv över statiska pooler och detaljer om betalningsinställelser.

6.3.5   Övervakning av kreditbedömningssystems prestanda

ECAF:s process för övervakning av prestanda består av en årlig jämförelse i efterhand av den iakttagna frekvensen av betalningsinställelser bland samtliga godtagbara gäldenärer (den statiska poolen) med Eurosystemets kreditkvalitetströskel, som bestäms utifrån riktmärket för sannolikheten för betalningsinställelse (PD). Processen syftar till att säkerställa att resultaten av kreditbedömningar är jämförbara mellan system och typer av system. Övervakningsprocessen äger rum ett år efter att den statiska poolen definierats.

Processens första del är den årliga sammanställningen som kreditbedömningssystemets operatör genomför av godtagbara gäldenärer, dvs. en pool bestående av alla gäldenärer, offentliga såväl som privata bolag (corporate debtors), för att erhålla en kreditbedömning som uppfyller följande villkor:

PD(i, t) ≤ 0,10 % (tröskelvärde PD(t))

Alla gäldenärer som uppfyller det här villkoret i början av period t utgör den statiska poolen för t. Vid slutet av den förutsedda 12-månadersperioden beräknas den vid tidpunkt t realiserade takten på betalningsinställelser för den statiska poolen av gäldenärer. Ratingsystemets operatör måste samtycka till att varje år rapportera antalet godtagbara gäldenärer som finns i den statiska poolen vid tiden t till Eurosystemet, och hur många av dessa gäldenärer i den statiska poolen (t) som ställde in betalningarna under den följande 12-månadersperioden.

Den verkliga takten på betalningsinställelser för ett kreditbedömningssystems statiska pool, inhämtat över ett år, utgör underlag till ECAF:s process för övervakning av prestanda. Den består av en årlig utvärdering och en bedömning som täcker flera perioder. Om det finns en betydande avvikelse mellan den observerade frekvensen av betalningsinställelser i den statiska poolen och kreditkvalitetströskeln över ett år och/eller flera år konsulterar Eurosystemet med ratingsystemets operatör för att analysera anledningarna till avvikelsen. Detta kan leda till en korrigering av den kreditkvalitetströskel som tillämpas på systemet i fråga.

Eurosystemet kan besluta att avstänga eller utesluta kreditbedömningssystemet om inga förbättringar av prestanda observeras över ett antal år. Kreditbedömningssystem som bryter mot reglerna som styr ECAF kommer att uteslutas.

6.4   Riskkontrollåtgärder

6.4.1   Allmänna principer

Åtgärder för riskkontroll tillämpas på de underliggande tillgångar i Eurosystemets lånetransaktioner för att skydda Eurosystemet mot risken för finansiella förluster i händelse av att tillgångar måste avyttras till följd av en motparts betalningsinställelse. De åtgärder för riskkontroll som står till Eurosystemets förfogande beskrivs i ruta 7.

Eurosystemet tillämpar särskilda riskkontrollåtgärder beroende på vilken typ av tillgångar som motparten ställer som säkerhet. ECB fastställer lämpliga riskkontrollåtgärder för både omsättbara och icke omsättbara godtagbara tillgångar. Riskkontrollåtgärderna är i stort sett harmoniserade över hela euroområdet (82) och torde säkerställa villkor som undviker diskriminering för alla typer av godtagbara tillgångar i euroområdet.

RUTA 7RiskkontrollåtgärderEurosystemet tillämpar följande metoder för riskkontroll:

—	Värderingsavdrag Eurosystemet tillämpar värderingsavdrag (haircuts) vid värderingen av underliggande tillgångar. Det betyder att en tillgång värderas till marknadsvärde minus en viss procentsats (haircut).

—

Marginalsäkerhet (marknadsvärdering) Eurosystemet kräver att marknadsvärdet justerat för värderingsavdraget på de underliggande tillgångarna som används vid likvidiserande reverserade transaktioner upprätthålls. Det innebär att motparterna måste ställa tilläggssäkerheter (eller tillföra kontanter) om värdet på de underliggande tillgångarna enligt regelbundna värderingar sjunker under en viss nivå (dvs. centralbanken gör en begäran om tilläggssäkerheter). På motsvarande sätt kan motparten få tillbaka överskjutande säkerheter eller kontanter om värdet på de underliggande tillgångarna överstiger en viss nivå som följd av omvärdering. (De beräkningsformler som är relevanta i samband med en begäran om tilläggssäkerheter beskrivs i ruta 8).

Eurosystemet tillämpar inte för närvarande följande metoder för riskkontroll:

—

Initial säkerhetsmarginal Eurosystemet får tillämpa initial säkerhetsmarginal vid sina likvidiserande reverserade transaktioner. Åtgärden innebär att motparterna skall tillhandahålla underliggande tillgångar med ett värde som minst är lika stort som den likviditet som Eurosystemet tillhandahåller plus värdet på den initiala säkerhetsmarginalen.

—	Limiter avseende emittenter/gäldenärer eller borgensmän Eurosystemet kan tillämpa limiter i exponeringen gentemot emittenter/gäldenärer eller borgensmän.

—	Tilläggsgarantier Eurosystemet kan kräva tilläggsgarantier av finansiellt solida enheter för att acceptera vissa tillgångar.

—	Uteslutande Eurosystemet kan utesluta vissa tillgångar från sina penningpolitiska transaktioner.

6.4.2   Riskkontrollåtgärder för omsättbara tillgångar

I riskkontrollen av omsättbara tillgångar ingår följande centrala element:

—

Godtagbara omsättbara säkerheter indelas i fyra likviditetskategorier, baserat på emittentklassificering och typ av tillgång. Indelningen beskrivs i tabell 6. Tabell 6 Likviditetskategorier för omsättbara tillgångar (83) Kategori I Kategori II Kategori III Kategori IV Statliga skuldförbindelser Lokala och regionala myndigheters skuldförbindelser Traditionella täckta bankobligationer Värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet Skuldinstrument som givits ut av centralbanker (84) Täckta bankobligationer av typ Jumbo (85) Kreditinstituts skuldinstrument     Agency skuldinstrument (86) Skuldinstrument som givits ut av företag och andra emittenter (86)     Överstatliga skuldinstrument

—

På enskilda skuldförbindelser tillämpas särskilda värderingsavdrag. Vid användning av värderingsavdrag dras en viss procentsats av från marknadsvärdet på de underliggande tillgångarna. Dessa avdrag varierar med den återstående löptiden och kupongräntan för skuldförbindelserna som beskrivs i tabell 7 för godtagbara omsättbara skuldförbindelser med fast kupong eller nollkupong (87).

—	De värderingsavdrag som tillämpas för alla omsättbara skuldförbindelser med omvänd rörlig ränta är samma för alla likviditetsklasser och anges i tabell 8.

—	Det värderingsavdrag som används för omsättbara skuldförbindelser med kuponger med rörlig ränta (88) är samma som används för instrument med fasta kuponger med en löptid på noll till ett år som hör till samma likviditetskategori som det aktuella instrumentet.

—

De åtgärder för riskkontroll som används för ett skuldinstrument med mer än en typ av räntebetalning beror endast på räntebetalningarna under instrumentets återstående löptid. Värderingsavdraget för sådana instrument fastställs på samma nivå som det högsta värderingsavdrag som gäller för skuldinstrument med samma återstående löptid, och räntebetalning av en av de typer som förekommer under instrumentets återstående löptid övervägs.

—	Värderingsavdrag tillämpas inte på likviditetsdränerande transaktioner.

—

Beroende på såväl lagstiftning som nationella operativa system tillåter de nationella centralbankerna en pool av underliggande tillgångar och/eller kräver öronmärkning av de tillgångar som använts i varje enskild transaktion. I ett poolningssystem tillhandahåller motparterna en pool av tillgångar för att täcka de krediter som erhållits från centralbanken med avsikten att enskilda tillgångar inte kopplas till enskilda kredittransaktioner. Vid öronmärkning är varje kredittransaktion däremot kopplad till särskilda identifierbara tillgångar. Tabell 7 Värderingsavdrag för godtagbara omsättbara tillgångar i förhållande till instrument med fasta kuponger och med nollkupongare (procent) Återstående löptid (år) Likviditetskategorier Kategori I Kategori II Kategori III Kategori IV Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong 0-1 0,5 0,5 1 1 1,5 1,5 2 2 1-3 1,5 1,5 2,5 2,5 3 3 3,5 3,5 3-5 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 5-7 3 3,5 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7-10 4 4,5 5,5 6,5 6,5 8 8 10 >10 5,5 8,5 7,5 12 9 15 12 18

—	Tillgångarna värderas dagligen. Varje dag beräknar de nationella centralbankerna värdet på kravet av underliggande tillgångar med beaktande av ändringar i utestående kreditvolymer, värderingsprinciperna i avsnitt 6.5 och nödvändiga värderingsavdrag.

—

Om en tillgång efter värderingen inte överensstämmer med de krav som beräknats på värderingsdagen orsakar detta en begäran om säkerhetsutjämning. För att minska antalet säkerhetsutjämningar kan centralbankerna införa tröskelvärden. Tröskelvärdet är då 0,5 % av den tillförda likviditeten. Beroende på lagstiftningen kan de nationella centralbankerna kräva att säkerhetsutjämningarna utförs antingen genom tillförsel av extra tillgångar eller genom kontantbetalningar. Faller marknadsvärdet på de underliggande tillgångarna under det lägre tröskelvärdet, blir motparterna tvungna att tillhandahålla ytterligare tillgångar (eller kontanter). Om marknadsvärdet på de underliggande tillgångarna till följd av omvärdering däremot överskrider det övre tröskelvärdet lämnar den nationella centralbanken tillbaka de överskjutande tillgångarna (eller kontanterna) till motparten (se ruta 8). Tabell 8 Värderingsavdrag tillämpade på omsättbara skuldförbindelser med omvänd rörlig ränta (procent) Återstående löptid (år) Omvända kupongräntor 0–1 2 1–3 7 3–5 10 5–7 12 7–10 17 >10 25

—	I ett poolningssystem kan motparterna dagligen byta ut underliggande tillgångar.

—	Vid öronmärkning kan byte av underliggande tillgångar medges av nationella centralbanker.

—	ECB kan när som helst bestämma sig för att stryka enskilda skuldförbindelser från den publicerade förteckningen över godtagbara omsättbara tillgångar (89).

RUTA 8Beräkning av tilläggssäkerheterDet totala värdet av godtagbara tillgångar J (för j = 1 till J; värde Cj,t vid tidpunkt t) som en motpart skall ställa som säkerhet för likvidiserande transaktioner I (för i = 1 till I; värde Li,t vid tidpunkt t) beräknas med formeln: (1)där:hj är värderingsavdraget på en godtagbar tillgång j.τ avser tiden mellan värderingarna. Vid tidpunkten t + τ blir skillnaden mellan det belopp som skall täckas och det justerade marknadsvärdet för ställda säkerheter: (2)Beroende på hur systemen för förvaltning av säkerheter är upplagda hos de nationella centralbankerna kan de också inkludera den upplupna räntan på det återstående kreditbeloppet vid beräkning av behov av tilläggssäkerheter.Begäran om tilläggssäkerheter utlöses endast om skillnaden mellan det belopp som skall täckas och det justerade marknadsvärdet för ställda säkerheter överstiger en viss tröskelpunkt.k = 0,5 % markerar tröskelpunkten. I ett öronmärkningssystem (I = 1), utlyses begäran när: (motparten betalar tilläggssäkerheter till den nationella centralbanken)eller (den nationella centralbanken betalar tilläggssäkerheten till motparten).I ett poolningssystem måste motparten lämna in ytterligare säkerheter om:Omvänt kan intradagskrediten (IDC) som är tillgänglig för motparten i ett poolningssystem uttryckas som: (vid positivt värde)I såväl öronmärkningssystems- som poolningssystem skall begäran om tilläggssäkerheter garantera att förhållandet enligt (1) ovan återställs.

6.4.3   Riskkontrollåtgärder för icke omsättbara tillgångar

Kreditfordringar

I riskkontrollen av godtagbara kreditfordringar ingår följande centrala element:

—	På enskilda kreditfordringar tillämpas särskilda värderingsavdrag. Värderingsavdragen varierar med återstående löptid, typ av räntebetalningar (fast eller rörlig) och den värderingsmetod som den nationella centralbanken tillämpar (se avsnitt 6.5). Detta beskrivs i tabell 9.

—

Värderingsavdraget som tillämpas på kreditfordringar med rörlig ränta är 7 % oberoende av vilken värderingsmetod den nationella centralbanken använder. En räntebetalning betraktas som en utbetalning till rörlig ränta om den är kopplad till en referensräntesats och om räntejusteringsperioden för den betalningen inte är längre än ett år. Räntebetalningar med en räntejusteringsperiod som är längre än ett år behandlas som betalningar till fast ränta, där relevant löptid för värderingsavdraget är kreditfordringens återstående löptid.

—

De riskkontrollåtgärder som används för en kreditfordring med mer än en typ av räntebetalning beror endast på räntebetalningarna under kreditfordringens återstående löptid. Om det finns mer än en typ av räntebetalning under kreditfordringens återstående löptid behandlas de återstående räntebetalningarna som betalningar till fast ränta, där relevant löptid för värderingsavdraget är kreditfordringens återstående löptid.

—	De nationella centralbankerna tillämpar (i förekommande fall) samma tröskelpunkt för en begäran om tilläggssäkerheter för omsättbara och icke omsättbara tillgångar.

Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning har ett värderingsavdrag på 20 %.

Tabell 9

Värderingsavdrag på kreditfordringar med fasta räntebetalningar

(procent)
Återstående löptid (år)	Fast räntebetalning och en värdering baserad på ett teoretiskt pris anvisat av den nationella centralbanken	Fast räntebetalning och en värdering enligt det utstående belopp som den nationella centralbanken anvisat
0–1	7	9
1–3	9	15
3–5	11	20
5–7	12	24
7–10	13	29
>10	17	41

6.5   Värderingsprinciper för underliggande tillgångar

Då värdet fastställs på de underliggande tillgångarna som används i reverserade transaktioner tillämpar Eurosystemet följande principer:

Omsättbara tillgångar

—	För varje godtagbar omsättbar tillgång definierar Eurosystemet den mest representativa priskällan. Den används för beräkning av marknadsvärdet.

—

Värdet på en omsättbar tillgång beräknas utifrån det mest representativa priset under bankdagen före värderingsdagen. Om mer än ett pris noteras används det lägsta priset (vanligen köpkursen). I avsaknad av ett representativt pris på en viss tillgång under bankdagen före värderingsdagen används det senaste kontraktspriset. Om det referenspris man får fram är äldre än fem dagar eller inte har förändrats på minst fem dagar definierar Eurosystemet ett teoretiskt pris.

—	En skuldförbindelses marknadsvärde eller teoretiska värde beräknas inklusive upplupen ränta.

—

Beroende på skillnader i nationella rättssystem och operativ praxis kan hanteringen av inkomstflödena på värdepapper under transaktionens löptid (t.ex. betalningen av kupongränta) variera mellan de nationella centralbankerna. Överförs betalningen till motparten försäkrar sig centralbankerna om att transaktionen till fullo täcks av tillräckliga underliggande tillgångar innan överföringen sker. De nationella centralbankerna skall se till att den ekonomiska verkan blir densamma som om betalningen överfördes på betalningsdagen (90).

Icke omsättbara tillgångar

Icke omsättbara tillgångar tilldelas ett värde som motsvarar aningen det teoretiska priset eller det utestående beloppet.

Om den nationella centralbanken väljer den värdering som motsvarar det utestående beloppet kan den icke omsättbara tillgången få ett högre värderingsavdrag (se avsnitt 6.4.3).

6.6   Gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar

Eurosystemets motparter kan använda godtagbara tillgångar gränsöverskridande i hela euroområdet, dvs. de kan få kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där de är etablerade mot tillgångar som finns i en annan medlemsstat. Underliggande tillgångar skall kunna användas gränsöverskridande vid hantering av alla typer av transaktioner där Eurosystemet tillhandahåller likviditet mot godtagbara tillgångar.

En mekanism har utvecklats av de nationella centralbankerna (och av ECB) som skall garantera att alla godtagbara tillgångar som emitterats/deponerats i euroområdet kan användas gränsöverskridande. Denna modell benämns korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM – correspondent central banking model), där de nationella centralbankerna fungerar som depåhållare (”korrespondenter”) för varandra (och för ECB) av tillgångar som accepterats i deras nationella förvarings- eller avvecklingssystem. Särskilda procedurer kan användas för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD), som inte kan överföras via ett värdepappersavvecklingssystem (91). CCBM kan användas för att ställa säkerheter för alla typer av kredittransaktioner som genomförs av Eurosystemet. Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen användas för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar (92).

6.6.1   Korrespondentcentralbanksmodell

Korrespondentcentralbanksmodellen illustreras i diagram 3 nedan.

DIAGRAM 3   Korrespondentcentralbanksmodellen

Alla nationella centralbanker upprätthåller värdepapperskonton hos varandra med tanke på gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar. Det exakta förfarandet inom CCBM beror på om de godtagbara tillgångarna är öronmärkta för varje enskild transaktion eller om de hålls i en pool av underliggande tillgångar (93).

—

I ett system med öronmärkning instruerar motparten (vid behov via sin egen depåhållare), så snart som dess begäran om kredit har godtagits av den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (dvs. hemlandscentralbanken), värdepappersavvecklingssystemet i det land där dess omsättbara tillgångar förvaras att överföra tillgångarna till centralbanken i det landet för hemlandets centralbanks räkning. När hemlandets centralbank har informerats av korrespondentcentralbanken om att säkerheterna har mottagits, överför den medlen till motparten. Centralbankerna överför inte medlen förrän de är säkra på att motparternas omsättbara tillgångar har mottagits av korrespondentcentralbanken. Om det finns behov att uppfylla vissa tidsgränser vid avvecklingen kan motparten eventuellt deponera tillgångar i förväg hos korrespondentcentralbanken för hemlandscentralbankens räkning med hjälp av CCBM-förfaranden.

—

I ett poolningssystem kan motparten när som helst överföra omsättbara tillgångar till korrespondentcentralbanken för hemlandscentralbankens räkning. Då centralbanken i hemlandet har informerats av korrespondentcentralbanken om att tillgångarna har mottagits registrerar den tillgångarna på motpartens poolningskonto.

Särskilda förfaranden för gränsöverskridande användning har tagits fram för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) (93). När kreditfordringar används som säkerhet i gränsöverskridande sammanhang (94) tillämpas en variant av korrespondentcentralbanksmodellen som grundas på överföring av äganderätt, en tilldelning eller en pant till förmån för centralbanken i hemlandet, eller en inteckning till förmån för den korrespondentcentralbank som agerar i hemlandets centralbanks ställe. En ytterligare variant för användning vid behov baserad på inteckning till förmån för den korrespondentcentralbank som agerar som hemlandets centralbanks agent har tillämpats för att möjliggöra gränsöverskridande användning av skuldförbindelser med säkerhet i inteckning.

Motparterna har tillträde till CCBM (för både omsättbara och icke omsättbara tillgångar) från kl. 9.00 till kl. 16.00 centraleuropeisk tid alla Eurosystemets bankdagar. En motpart som vill utnyttja CCBM måste anmäla detta till den nationella centralbank från vilken den önskar ta emot kredit – dvs. hemlandets centralbank – före kl. 16.00 centraleuropeisk tid. Motparten måste vidare se till att säkerheter för penningpolitiska operationer överförs till kontot i korrespondentcentralbanken senast kl. 16.45 centraleuropeisk tid. Uppdrag eller överföringar som inte uppfyller dessa tidsfrister kommer att behandlas först påföljande bankdag. När motparterna räknar med att behöva anlita CCBM sent under dagen bör de om möjligt leverera tillgångarna i förväg (dvs. deponera dem i förväg). I undantagsfall eller för penningpolitiska syften kan ECB besluta att förlänga öppettiden för CCBM till Targets stängningstid.

DIAGRAM 4   Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

6.6.2   Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen i EU användas för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar.

En förbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem gör det möjligt för en deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem att inneha tillgångar som utfärdats i ett annat värdepappersavvecklingssystem, utan att vara deltagare i detta andra värdepappersavvecklingssystem (95). Innan dessa förbindelser kan användas för att överföra säkerheter för Eurosystemets kredittransaktioner måste de utvärderas och godkännas mot standarderna för användning av värdepappersavvecklingssystem i EU (96)  (97),

Ur Eurosystemets perspektiv fyller CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen i EU samma funktion, nämligen att låta motparter använda säkerheter på ett gränsöverskridande sätt. Båda gör det alltså möjligt för motparter att använda säkerheter för att erhålla kredit från centralbanken i hemlandet, även om denna säkerhet har utfärdats i ett annat lands värdepappersavvecklingssystem. CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen fyller denna funktion på olika sätt. I CCBM handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan de nationella centralbankerna. De fungerar som depåhållare för varandra. När det gäller förbindelserna handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan värdepappersavvecklingssystem. De kan öppna omnibus-konton hos varandra. Tillgångar som deponeras hos en korrespondentcentralbank kan bara användas för att ställa säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner. Tillgångar som innehas genom en förbindelse kan användas för Eurosystemets kredittransaktioner och för varje annat ändamål som väljs av motparten. När förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen används håller motparterna tillgångarna på sina egna konton hos värdepappersavvecklingssystemet i sitt hemland och behöver därför inte någon depåhållare.

KAPITEL 7

KASSAKRAV (98)

7.1   Allmänt

ECB kräver att kreditinstitut skall hålla kassakravsmedel på konton i de nationella centralbankerna inom ramen för Eurosystemets kassakravssystem. Den rättsliga ramen för detta system är fastställd i artikel 19 i stadgan för ECBS, rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (10) och Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (11). Tillämpningen av förordning (ECB/2003/9) säkerställer att villkoren för Eurosystemets kassakravssystem är enhetliga inom hela euroområdet.

Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån kassakravsbasen. Eurosystemets kassakravssystem tillåter att motparterna tillämpar ett utjämningssystem som innebär att det är tillräckligt om parterna uppfyller kassakravet som genomsnittligt saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

Eurosystemets kassakravssystem används primärt för att uppnå följande penningpolitiska syften:

—	Stabilisering av penningmarknadsräntor: Utjämningssystemet i Eurosystemets kassakravssystem skall tjäna till att stabilisera penningmarknadsräntorna genom att ge instituten ett incitament att jämna ut effekterna av tillfälliga rörelser i likviditeten på marknaden.

—	Skapande eller förstärkande av ett strukturellt likviditetsunderskott: Eurosystemets kassakravssystem bidrar till att skapa eller förstärka ett strukturellt likviditetsunderskott. Detta kan hjälpa Eurosystemet att bli effektivare i sin uppgift att tillföra likviditet på marknaden.

I sin tillämpning av kassakravet skall ECB handla i överensstämmelse med de mål för Eurosystemet som fastställs i artikel 105.1 i fördraget och artikel 2 i stadgan för ECBS, bl.a. principen om att undvika betydande, icke önskvärda effekter i fråga om undanträngning eller disintermediering.

7.2   Institut som omfattas av kassakravssystemet

Med stöd av artikel 19.1 i stadgan för ECBS kräver ECB att kreditinstituten i medlemsstaterna håller kassakravsmedel. Detta innebär att filialer inom euroområdet till institut som har sitt säte utanför euroområdet också är underkastade Eurosystemets kassakrav. Däremot tillämpas Eurosystemets kassakrav inte på filialer utanför euroområdet till kreditinstitut som är etablerade inom området.

Institut undantas automatiskt från kassakrav från och med starten av den uppfyllandeperiod inom vilken institutets auktorisation återkallas eller upphör, eller inom vilken ett beslut fattas av domstol eller annan behörig myndighet i en medlemsstat om att institutet skall försättas i likvidation. Enligt rådets förordning (EG) nr 2531/98 och förordning ECB/2003/9 kan ECB dessutom på icke-diskriminerande grunder undanta institut från deras skyldigheter enligt Eurosystemets kassakravssystem om syftena med systemet inte uppfylls genom att dessa skyldigheter åläggs just dessa institut. Beslutet om sådana undantag baseras på något (eller flera) av följande kriterier:

—	institutet driver verksamhet för speciella ändamål,

—	institutet driver inte aktiv bankrörelse i konkurrens med andra kreditinstitut,

—	institutets inlåning är i sin helhet öronmärkt för regionalt och/eller internationellt utvecklingsbistånd.

ECB för en förteckning över institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem. ECB offentliggör också en förteckning över institut som befriats från sina skyldigheter enligt systemet av andra skäl än att de är föremål för rekonstruktion (99). Motparterna kan mot förteckningen kontrollera om skulderna avser institut som själva är kassakravspliktiga. Förteckningarna, som offentliggörs efter stängning på Eurosystemets sista bankdag varje kalendermånad, kan användas som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar den kalendermånad som inleds två månader senare. Den förteckning som publiceras i slutet av februari skulle alltså vara giltig för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar i april.

7.3   Fastställande av kassakrav

Kassakravsbas och kassakravsprocent

Kassakravsbasen för ett institut fastställs i förhållande till poster i institutets balansräkning. Balansräkningsdata inrapporteras till de nationella centralbankerna inom den allmänna ramen för ECB:s finansmarknadsstatistik (se avsnitt 7.5) (100). För institut som har full rapporteringsskyldighet används ställningen vid slutet av en given kalendermånad som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar två kalendermånader därefter. Den kassakravsbas som beräknas utifrån balansräkningarna från slutet av februari skulle till exempel användas för att beräkna de kassakrav som motparterna skall uppfylla under den uppfyllandeperiod som börjar i april.

Systemet för inrapportering av data för ECB:s penningmängds- och bankstatistik medger att små institut undantas från en del av rapporteringsskyldigheten. Institut som bestämmelsen tillämpas på behöver endast rapportera begränsade balansräkningsdata kvartalsvis (enligt ställningen vid slutet av kvartalet), och rapporteringstiden för dem är längre än vad som gäller för större institut. För dessa institut beräknas kassakravsbasen utgående från inrapporterade balansräkningsdata för ett givet kvartal och fastställs med två månaders eftersläpning för de tre följande uppfyllandeperioderna. Balansräkningen för slutet av det första kvartalet – mars – skulle till exempel gälla för beräkningen av kassakravsbasen för de uppfyllandeperioder som börjar i juni, juli och augusti.

Enligt rådets förordning (EG) nr 2531/98 har ECB rätt att i kassakravsbasen räkna in skulder som uppstår till följd av inlåning och skulder som härrör från poster utanför balansräkningen. I Eurosystemets kassakravssystem räknas endast skuldkategorierna ”inlåning” och ”emitterade skuldförbindelser” in i kassakravsbasen (se ruta 9).

Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem samt skulder till ECB och nationella centralbanker räknas inte in i kassakravsbasen. I fråga om skuldkategorin ”emitterade skuldförbindelser” måste emittenten kunna bevisa vilken volym av dessa instrument som innehas av andra institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem för att ha rätt att avräkna sådana skulder från kassakravsbasen. I de fall bevis inte kan uppvisas har emittenterna möjlighet att göra schablonavdrag med en fast procentsats (101) från balansposten.

Kassakravsprocenten fastställs av ECB högst till den maximigräns som anges i rådets förordning (EG) nr 2531/98. ECB använder sig av en enhetlig procentsats som överstiger noll på merparten av de poster som inräknas i kassakravsbasen. Kassakravsprocenten är fastställd i förordning ECB/2003/9. Procentsatsen noll tillämpas på följande skuldkategorier: ”inlåning med överenskommen löptid över 2 år”, ”inlåning med uppsägningstid över 2 år”, ”repoavtal” och ”skuldförbindelser med överenskommen löptid över 2 år” (se ruta 9). ECB har rätt att när som helst ändra procentsatserna. Ändringar i procentsatserna aviseras av ECB före den första uppfyllandeperiod som ändringen gäller.

Beräkning av kassakravet

Kassakravet för varje enskilt institut beräknas på summan av de kassakravsgrundande skulderna enligt kassakravsprocent som gäller för respektive skuldkategorier.

Varje institut gör ett avdrag på 100 000 euro från sitt kassakrav i varje medlemsstat där det är etablerat. De beviljade avdragen påverkar inte de rättsliga skyldigheterna för institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem (102).

Kassakravet för varje uppfyllandeperiod avrundas till närmaste euro.

RUTA 9Kassakravsbas och kassakravsprocentA.   Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är positivInlåning (103)

—	Inlåning över natten

—	Inlåning med överenskommen löptid upp till två år

—	Inlåning med uppsägningstid upp till två år

Emitterade skuldförbindelser

—	Skuldförbindelser med överenskommen löptid upp till två år

B.   Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är nollInlåning (103)

—	Inlåning med överenskommen löptid över två år

—	Inlåning med uppsägningstid över två år

—

Repoavtal

Emitterade skuldförbindelser

—	Emitterade skuldförbindelser med överenskommen löptid över två år

C.   Skulder som inte ingår i kassakravsbasen

—	Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem

—	Skulder till ECB och nationella centralbanker

7.4   Uppfyllande av kassakrav

Uppfyllandeperiod

ECB publicerar en kalender med uppfyllandeperioderna för kasskraven minst tre månader före varje nytt år (104). Uppfyllandeperioden börjar på dagen för avvecklingen av den första refinansieringstransaktionen efter det ECB-rådsmöte där den månatliga bedömningen av den penningpolitiska inriktningen skall göras. Under särskilda omständigheter kan den publicerade kalendern komma att ändras, bland annat beroende på ändrad planering av ECB-rådets möten.

Kassakravsmedel

Varje institut skall hålla sina kassakravsmedel på ett eller flera konton hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. För institut med flera etableringar i en medlemsstat ansvarar huvudkontoret för att det sammanlagda kassakravet för institutets alla inhemska driftställen uppfylls (105). Institut som har driftställen i fler än en medlemsstat skall hålla kassakravsmedel i den nationella centralbanken i varje medlemsstat där det har driftställen i proportion till sin kassakravsbas i respektive medlemsstat.

De avvecklingskonton som instituten har i de nationella centralbankerna kan användas som kassakravskonton. Kassakravsmedel som finns på avvecklingskonton får användas för avveckling under dagen. Som ett instituts dagliga behållning av kassakravsmedel räknas saldot på institutets kassakravskonto vid dagens slut.

Ett institut kan hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat ansöka om tillstånd att administrera sina kassakravsmedel via ombud. Att anlita ombud är i regel tillåtet endast för de institut som är organiserade på ett sådant sätt att en del av förvaltningen (t.ex. finansförvaltningen) också annars sköts av ombudet (t.ex. nätverk av sparbanker och kooperativa banker kan centralisera sina kassakravsmedel). Förordning ECB/2003/9 innehåller bestämmelser om kassakravsmedel som administreras via ombud.

Förräntning av kassakravsmedel

På innestående kassakravsmedel betalas ränta enligt ECB:s genomsnittliga räntesats (vägd med antalet kalenderdagar) för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna under uppfyllandeperioden enligt formeln i ruta 10. Ingen ränta betalas på den del som överstiger kassakravet. Ränta betalas ut den andra NCB- bankdagen efter utgången av den uppfyllandeperiod räntan avser.

RUTA 10Beräkning av räntan på kassakravsmedelRäntan på innestående kassakravsmedel beräknas enligt följande formel: där:

Rt	=	ränta som betalas på kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.
Ht	=	genomsnittligt dagsinnehav av kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.
nt	=	antal kalenderdagar i uppfyllandeperioden t
rt	=	räntesats för beräkning av ränta på innestående kassakravsmedel för uppfyllandeperioden. Normal avrundning till två decimaler tillämpas på räntesatsen.
i	=	kalenderdag i i uppfyllandeperioden t
MRi	=	marginalräntan för den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen som avvecklas på eller före kalenderdagen i.

7.5   Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

De poster som skall ingå i kassakravsbasen beräknas av de kassakravspliktiga instituten själva och rapporteras till de nationella centralbankerna inom ramen för ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se bilaga 4). I artikel 5 i förordning ECB/2003/9 fastställs förfaranden för anmälan och godkännande av kassakravsbasen och institutets kassakrav.

Förfarandet för anmälan och godkännande av ett instituts kassakrav går till på följande sätt. Den nationella centralbanken eller institutet tar initiativ till att beräkna institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden. Det beräknade kassakravet anmäls av den part som utfört beräkningen senast tre NCB-bankdagar innan uppfyllandeperioden inleds. Den nationella centralbanken kan ange ett tidigare datum som gräns för anmälan av kassakrav. Den kan även ange ytterligare tidsgränser för institutets anmälan av eventuella ändringar av kassakravsbasen och eventuella ändringar av det anmälda kassakravet. Den underrättade parten skall godkänna det beräknade kassakravet senast en NCB-arbetsdag innan uppfyllandeperioden inleds. Om den underrättade parten inte svarat på anmälan senast i slutet av NCB-bankdagen innan uppfyllandeperioden inleds, anses den ha godkänt institutets kassakravsbelopp för den aktuella uppfyllandeperioden. När det väl godkänts kan institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden inte ändras.

Institut som har rätt att fungera som ombud för andra instituts indirekta kassakravsmedel omfattas av särskilda rapporteringskrav, som fast ställs i förordning ECB/2003/9. Att kassakravsmedel förvaltas via ombud ändrar inte på statistikrapporteringskyldigheten för de institut som har sådana indirekta kassakravsmedel.

Inom ramen för rådets förordning (EG) 2351/98 har ECB och de nationella centralbankerna rätt att verifiera insamlade uppgifter med avseende på riktighet och kvalitet.

7.6   Åsidosättande av kassakravet

Kassakravet är inte uppfyllt då ett instituts genomsnittliga saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut för uppfyllandeperioden är lägre än det kassakrav som gäller för perioden i fråga.

När ett institut åsidosätter kassakravet helt eller delvis har ECB, med stöd av rådets förordning (EG) 2531/98, rätt att förelägga sanktioner enligt följande:

—	en avgift av högst 5 procentenheter över den ränta som gäller för utlåningsfaciliteten, beräknad på det belopp varmed kassakravet understigs, eller

—	en avgift enligt en procentsats som är högst den dubbla räntan på utlåningsfaciliteten, beräknad på det belopp varmed kassakravet understigs, eller

—

ett krav att institutet skall göra räntelösa insättningar i ECB eller de nationella centralbankerna till ett belopp av högst tre gånger det belopp varmed kassakravet understigs. Löptiden för insättningarna får inte vara längre än den period under vilken institutet försummat att uppfylla kassakravet.

Skulle ett institut försumma att uppfylla andra skyldigheter i ECB:s förordningar och beslut om Eurosystemets kassakravssystem (t.ex. om data inte inrapporteras i tid eller om inrapporterade data inte är tillförlitliga) har ECB rätt att ålägga sanktioner med stöd av rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner samt Europeiska centralbankens förordning nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (9). ECB:s direktion får ange och offentliggöra de kriterier enligt vilka den kommer att tillämpa de sanktioner som föreskrivs i artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 2531/98 (106).

Vid åsidosättandet av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

BILAGA 1

EXEMPEL PÅ PENNINGPOLITISKA TRANSAKTIONER OCH FÖRFARANDEN

LISTA ÖVER EXEMPEL

Exempel 1

Likvidiserande reverserad transaktion genom fastränteanbud

Exempel 2

Likvidiserande reverserad transaktion genom anbud till rörlig ränta

Exempel 3

Emission av ECB:s skuldcertifikat genom anbud till rörlig ränta

Exempel 4

Likviditetsdränerande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

Exempel 5

Likvidiserande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

Exempel 6

Riskkontrollåtgärder

EXEMPEL 1Likvidiserande reverserad transaktion genom fastränteanbudECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en reverserad transaktion som genomförs som ett fast ränteanbud.Tre motparter lämnar in följande anbud:

Motpart	Anbud (miljoner euro)
Bank 1	30
Bank 2	40
Bank 3	70
Totalt	140

ECB fastställer ett totalbelopp för tilldelningarna på 105 miljoner euro.Tilldelningarnas andel är:Motparternas tilldelningar är:

Motpart	Anbud (miljoner euro)	Tilldelning (miljoner euro)
Bank 1	30	22,5
Bank 2	40	30,0
Bank 3	70	52,5
Totalt	140	105,0

EXEMPEL 2Likvidiserande reverserad transaktion genom anbud till rörlig räntaECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en reverserad transaktion med anbud till rörlig ränta.Tre motparter lämnar in följande anbud:

Ränta (%)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Anbud totalt	Anbud ackumulerat
3,15				0	0
3,10		5	5	10	10
3,09		5	5	10	20
3,08		5	5	10	30
3,07	5	5	10	20	50
3,06	5	10	15	30	80
3,05	10	10	15	35	115
3,04	5	5	5	15	130
3,03	5		10	15	145
Totalt	30	45	70	145

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 94 miljoner euro, vilket ger en marginalränta på 3,05 %.Alla anbud till en ränta över 3,05 % (upp till ett ackumulerat belopp av 80 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 3,05 % är tilldelningens andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalräntan exempelvis:0,4 × 10 = 4Totalt är tilldelningen för bank 1:5 + 5 + 4 = 14Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	30,0	45,0	70,0	145
Tilldelning totalt	14,0	34,0	46,0	94

Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) är räntan på motparternas tilldelningar 3,05 %.Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) tillämpas ingen enhetlig ränta på de belopp som motparterna tilldelas. Bank 1 erhåller t.ex. 5 miljoner euro till 3,07 %, 5 miljoner euro till 3,06 % och 4 miljoner euro till 3,05 %.

EXEMPEL 3Emission av ΕCΒ:s skuldcertifikat genom anbud till rörlig räntaECB beslutar att dra in likviditet från marknaden genom att emittera skuldcertifikat med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig ränta.Tre motparter lämnar in följande anbud:

Ränta (%)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt	Anbud ackumulerat
3,00				0	0
3,01	5		5	10	10
3,02	5	5	5	15	25
3,03	5	5	5	15	40
3,04	10	5	10	25	65
3,05	20	40	10	70	135
3,06	5	10	10	25	160
3,08	5		10	15	175
3,10		5		5	180
Totalt	55	70	55	180

ECB beslutar att tilldela ett nominellt belopp på 124,5 miljoner euro, vilket ger en marginalränta på 3,05 %.Alla anbud under 3,05 % (upp till ett ackumulerat belopp av 65 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 3,05 % är tilldelningens andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalräntan exempelvis:0,85 × 20 = 17Totalt är tilldelningen för bank 1:5 + 5 + 5 + 10 + 17 = 42Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	55,0	70,0	55,0	180,0
Tilldelning totalt	42,0	49,0	33,5	124,5

EXEMPEL 4Likviditetsdränerande valutaswapp genom anbud till rörlig kursECB beslutar att dra in likviditet från marknaden genom en valutaswapp mellan euro och dollar med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig kurs. (Obs! Eurons terminskurs är i detta exempel högre än avistakursen.)Tre motparter lämnar in följande anbud:

Swappunkter (× 10 000)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt	Anbud ackumulerat
6,84				0	0
6,80	5		5	10	10
6,76	5	5	5	15	25
6,71	5	5	5	15	40
6,67	10	10	5	25	65
6,63	25	35	40	100	165
6,58	10	20	10	40	205
6,54	5	10	10	25	230
6,49		5		5	235
Totalt	65	90	80	235

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 158 miljoner euro, vilket ger en marginalswappunkt på 6,63. Alla anbud över 6,63 (på ett ackumulerat belopp av 65 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 6,63 är tilldelningarnas andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalswappunkten exempelvis:0,93 × 25 = 23,25Totalt är tilldelningen för bank 1:5 + 5 + 5 + 10 + 23,25 = 48,25Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	65,0	90,0	80,0	235,0
Tilldelning totalt	48,25	52,55	57,20	158,0

ECB fastställer avistakursen euro/dollar för transaktionen till 1,1300.Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) köper Eurosystemet vid transaktionsstarten 158 000 000 euro och säljer 178 540 000 dollar. På transaktionens förfallodag säljer Eurosystemet 158 000 000 euro och köper 178 644 754 dollar (terminskursen är 1,130663 = 1,1300 + 0,000663).Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) sker Eurosystemets växling av euro- och dollarbelopp enligt nedanstående tabell:

Avistatransaktion			Terminstransaktion
Växelkurs	Köp euro	Försäljning dollar	Växelkurs	Försäljning euro	Köp dollar
1,1300			1,130684
1,1300	10 000 000	11 300 000	1,130680	10 000 000	11 306 800
1,1300	15 000 000	16 950 000	1,130676	15 000 000	16 960 140
1,1300	15 000 000	16 950 000	1,130671	15 000 000	16 960 065
1,1300	25 000 000	28 250 000	1,130667	25 000 000	28 266 675
1,1300	93 000 000	105 090 000	1,130663	93 000 000	105 151 659
1,1300			1,130658
1,1300			1,130654
1,1300			1,130649
Totalt	158 000 000	178 540 000		158 000 000	178 645 339

EXEMPEL 5Likvidiserande valutaswapp genom anbud till rörlig kursECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en valutaswapp mellan euro och dollar med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig kurs. (Obs! Eurons terminskurs är i detta exempel högre än avistakursen).Tre motparter lämnar in följande anbud:

Swappunkter (× 10 000)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt	Anbud ackumulerat
6,23
6,27	5		5	10	10
6,32	5		5	10	20
6,36	10	5	5	20	40
6,41	10	10	20	40	80
6,45	20	40	20	80	160
6,49	5	20	10	35	195
6,54	5	5	10	20	215
6,58		5		5	220
Totalt	60	85	75	220

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 197 miljoner euro, vilket ger en marginalswappunkt på 6,54. Alla anbud till en swappunktnotering under 6,54 (upp till ett ackumulerat belopp av 195 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 6,54 är tilldelningarnas andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalswappunkten exempelvis:0,10 × 5 = 0,5Totalt är tilldelningen för bank 1:5 + 5 + 10 + 10 + 20 + 5 + 0,5 = 55,5Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	60,0	85,0	75,0	220
Tilldelning totalt	55,5	75,5	66,0	197

ECB fastställer avistakursen euro/dollar för transaktionen till 1,1300.Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) säljer Eurosystemet vid transaktionsstarten 197 000 000 euro och köper 222 610 000 dollar. På transaktionens förfallodag köper Eurosystemet 197 000 000 euro och säljer 222 738 838 dollar (terminskursen är 1,130654 = 1,1300 + 0,000654).Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) sker Eurosystemets växling av euro- och dollarbelopp enligt nedanstående tabell:

Avistatransaktion			Terminstransaktion
Växelkurs	Försäljning euro	Köp dollar	Växelkurs	Köp euro	Försäljning dollar
1,1300			1,130623
1,1300	10 000 000	11 300 000	1,130627	10 000 000	11 306 270
1,1300	10 000 000	11 300 000	1,130632	10 000 000	11 306 320
1,1300	20 000 000	22 600 000	1,130636	20 000 000	22 612 720
1,1300	40 000 000	45 200 000	1,130641	40 000 000	45 225 640
1,1300	80 000 000	90 400 000	1,130645	80 000 000	90 451 600
1,1300	35 000 000	39 550 000	1,130649	35 000 000	39 572 715
1,1300	2 000 000	2 260 000	1,130654	2 000 000	2 261 308
1,1300			1,130658
Totalt	197 000 000	222 610 000		197 000 000	222 736 573

EXEMPEL 6RiskkontrollåtgärderExemplet illustrerar riskkontrollåtgärder som tillämpas på underliggande tillgångar som används vid Eurosystemets likvidiserande transaktioner (107). Exemplet baseras på antagandet att motparten deltar i följande penningpolitiska transaktioner som utförs av Eurosystemet.

—	En huvudsaklig refinansieringstransaktion som börjar den 28 juli 2004 och slutar den 4 augusti 2004 där motparten tilldelas 50 miljoner euro till en ränta på 4,24 %.

—	En långfristig refinansieringstransaktion som börjar den 29 juli 2004 och slutar den 21 oktober 2004 där motparten tilldelas 45 miljoner euro till en ränta på 4,56 %.

—	En huvudsaklig refinansieringstransaktion som börjar den 4 augusti 2004 och slutar den 11 augusti 2004 där motparten tilldelas 35 miljoner euro till en ränta på 4,26 %.

I tabell 1 nedan beskrivs de underliggande omsättbara tillgångar som motparten använder till täckning av dessa transaktioner.Tabell 1 Underliggande omsättbara tillgångar vid transaktionerna

Egenskaper
Namn	Tillgångsklass	Förfallodag	Kupongränta	Kupongfrekvens	Återstående löptid	Avdrag (haircut)
Tillgång A	Instrument med bakomliggande tillgångar som säkerhet	29.08.2006	Fast ränta	6 månader	2 år	3,50 %
Tillgång B	Statsobligation	19.11.2008	Rörlig ränta	12 månader	4 år	0,50 %
Tillgång C	Företagsobligation	12.05.2015	Nollkupongare		> 10 år	15,00 %

Priser i procent (inklusive upplupen ränta) (108)
28.07.2004	29.07.2004	30.07.2004	2.08.2004	3.08.2004	4.08.2004	5.08.2004
102,63	101,98	100,55	101,03	100,76	101,02	101,24
	98,35	97,95	98,15	98,56	98,73	98,57
					55,01	54,87

ÖronmärkningssystemDet antas för det första att transaktionerna genomförs med en nationell centralbank som använder ett system där underliggande tillgångar öronmärks för varje enskild transaktion. I system med öronmärkning värderas de underliggande tillgångarna dagligen. Ramen för riskkontroll kan därmed beskrivas på följande sätt (se också tabell 2 nedan):

1.

Den 28 juli 2004 ingår motparten ett repoavtal med den nationella centralbanken, som köper tillgång A för 50,6 miljoner euro. Tillgång A är ett instrument med bakomliggande tillgångar med fast kupongränta som förfaller till betalning den 29 augusti 2006. Den återstående löptiden är således två år och ett värderingsavdrag görs därför med 3,5 %. Marknadskursen för tillgång A på dess referensmarknadsplats samma dag är 102,63 % inklusive upplupen kupongränta. Motparten skall tillhandahålla tillgång A till ett värde som, efter värderingsavdraget (haircut) på 3,5 %, överstiger det tilldelade beloppet på 50 miljoner euro. Motparten levererar alltså tillgång A till ett nominellt värde av 50,6 miljoner euro, medan det justerade marknadsvärdet samma dag är 50 113 203 euro.

2.

Den 29 juli 2004 ingår motparten ett repoavtal med den nationella centralbanken, som köper tillgång A för 21 miljoner euro (marknadskurs 101,98 %, värderingsavdrag 3,5 %) och tillgång B för 25 miljoner euro (marknadskurs 98,35 %). Tillgång B är en statsobligation med rörliga kupongbetalningar på vilken 0,5 % värderingsavdrag görs. Det justerade marknadsvärdet på tillgång A och B är samma dag 45 130 810 euro, vilket överstiger det erforderliga beloppet på 45 000 000 euro. Den 29 juli 2004 omvärderas de underliggande tillgångarna för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna som inleddes den 28 juli 2004. Med ett marknadspris på 101,98 % är marknadsvärdet på tillgång A efter värderingsavdraget fortfarande mellan den lägre och den högre tröskelpunkten. Den ursprungliga säkerheten bedöms således täcka både det tilldelade ursprungliga likviditetsbeloppet och den upplupna räntan på 5 889 EUR.

3.

Den 30 juli 2004 omvärderas de underliggande tillgångarna. Marknadskursen för tillgång A är 100,55 % och för tillgång B 97,95 %. Den upplupna räntan på den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli 2004 är 11 778 euro, och på den långfristiga refinansieringstransaktionen från den 29 juli 2004 utgör räntan 5 700 euro. Det justerade marknadsvärdet av tillgång A i den första transaktionen understiger det belopp som skall täckas (tilldelat likviditetsbelopp plus upplupen ränta) med 914 218 euro, men även den undre tröskelpunkten på 49 761 719 euro. Motparten levererar tillgång A till det nominella värdet av 950 000 euro, vilket efter värderingsavdrag med 3,5 % från marknadsvärdet enligt kursen 100,55 %, återställer tillräcklig täckning (109). I den andra transaktionen behövs också en tilläggssäkerhet eftersom det justerade marknadsvärdet av de underliggande tillgångarna i denna transaktion (44 741 520 euro) understiger den undre tröskelpunkten på 44 780 672 euro. Motparten levererar därför 270 000 euro av tillgång B med ett justerat marknadsvärde på 263 143 euro.

4.	Den 2 och 3 augusti 2004 omvärderas de underliggande tillgångarna utan att det behövs någon begäran om tilläggssäkerheter för de transaktioner som ingicks den 28 och 29 juli 2004.

5.

Den 4 augusti 2004 betalar motparten tillbaka den likviditet som tillförts i den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli 2004, inklusive upplupen ränta på 41 222 euro. Den nationella centralbanken lämnar tillbaka 51 550 000 euro av tillgång A till nominellt värde. Samma dag ingår motparten ett nytt repoavtal med den nationella centralbanken som köper tillgång C till ett nominellt värde av 75 miljoner euro. Tillgång C är en företagsobligation med nollkupong med en återstående löptid på över tio år som kräver ett värderingsavdrag på 15 %, motsvarande justerat marknadsvärde efter värderingsavdrag är samma dag 35 068 875 euro. Omvärderingen av de underliggande tillgångarna för den långfristiga refinansieringstransaktion som ingicks den 29 juli 2004 visar att de levererade tillgångarnas justerade marknadsvärde ligger cirka 262 000 euro över den övre tröskelpunkten och leder till att den nationella centralbanken lämnar tillbaka tillgång B till ett nominellt värde av 262 000 euro till motparten (110).

PoolningssystemDet antas för det andra att transaktionerna genomförs med en nationell centralbank som tillämpar ett poolningssystem. Tillgångarna i den pool av tillgångar som används av motparten är inte öronmärkta för särskilda transaktioner.Samma serie transaktioner används i detta exempel som i exemplet på öronmärkningssystemet ovan. Den största skillnaden är att det justerade marknadsvärdet av alla tillgångar i poolen på värderingsdagarna skall täcka behovet av säkerheter för motpartens alla utestående transaktioner med centralbanken. Begäran om tilläggssäkerheter den 30 juli 2004 i detta exempel överensstämmer således exakt (1 178 398 euro) med vad som krävs i öronmärkningssystemet. Motparten levererar tillgång A till det nominella värdet av 1 300 000 euro, vilket efter värderingsavdrag med 3,5 % från marknadsvärdet enligt kursen 100,55 %, återställer tillräcklig täckning.Vidare kan motparten, när den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli 2004 löper ut den 4 augusti 2004, låta tillgången ligga kvar på sitt pantkonto. En tillgång kan också bytas mot en annan tillgång i enlighet med exemplet, där tillgång A med ett nominellt värde på 51,9 miljoner euro ersätts med tillgång C till ett nominellt värde på 75,5 miljoner euro för att täcka den likviditet som levererats och den upplupna räntan i alla refinansieringstransaktioner.Riskkontrollåtgärderna i poolningssystemet beskrivs i tabell 3.

Tabell 2 Öronmärkningssystem

Datum	Utestående transaktioner	Startdatum	Slutdatum	Räntesats	Tillförd likviditet	Upplupen ränta	Totalt belopp som ska täckas	Undre tröskelpunkt	Övre tröskelpunkt	Justerat marknadsvärde	Begäran om tilläggssäkerheter
28.07.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	04.08.2004	4,24	50 000 000	—	50 000 000	49 750 000	50 250 000	50 113 203	—
29.07.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	5 889	50 005 889	49 755 859	50 255 918	49 795 814	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	—	45 000 000	44 775 000	45 225 000	45 130 810	—
30.07.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	11 778	50 011 778	49 761 719	50 261 837	49 097 560	– 914 218
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	5 700	45 005 700	44 780 672	45 230 729	44 741 520	– 264 180
2.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	29 444	50 029 444	49 779 297	50 279 592	50 258 131	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	22 800	45 022 800	44 797 686	45 247 914	45 152 222	—
3.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	35 333	50 035 333	49 785 157	50 285 510	50 123 818	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	28 500	45 028 500	44 803 358	45 253 643	45 200 595	—
4.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.08.2004	11.08.2004	4,26	35 000 000	-	35 000 000	34 825 000	35 175 000	35 068 875	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	34 200	45 034 200	44 809 029	45 259 371	45 296 029	261 829
5.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.08.2004	11.08.2004	4,26	35 000 000	4 142	35 004 142	34 829 121	35 179 162	34 979 625	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	39 900	45 039 900	44 814 701	45 265 100	45 043 420	—

Tabell 3 Poolningssystem

Datum	Utestående transaktioner	Startdatum	Slutdatum	Räntesats	Tillförd likviditet	Upplupen ränta	Totalt belopp som ska täckas	Undre tröskelpunkt (111)	Övre tröskelpunkt (112)	Justerat marknadsvärde	Begäran om tilläggssäkerheter
28.07.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	—	50 000 000	49 750 000	Ej relevant	50 113 203	—
29.07.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	5 889	95 005 889	94 530 859	Ej relevant	94 926 624	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	—
30.07.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	11 778	95 017 478	94 542 390	Ej relevant	93 839 080	–1 178 398
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	5 700
2.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	29 444	95 052 244	94 576 983	Ej relevant	95 487 902	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	22 800
3.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.07.2004	4.08.2004	4,24	50 000 000	35 333	95 063 833	94 588 514	Ej relevant	95 399 949	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	28 500
4.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.08.2004	11.08.2004	4,26	35 000 000	—	80 034 200	79 634 029	Ej relevant	80 333 458	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	34 200
5.08.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.08.2004	11.08.2004	4,26	35 000 000	4 142	80 044 042	79 643 821	Ej relevant	80 248 396	—
	Långfristig refinansiering	29.07.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000	39 900