13.2.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/1

1.1

Ett effektivt och välintegrerat finansiellt system är viktigt för ett smidigt och effektivt genomförande av penningpolitiken i euroområdet. Även om detta gäller alla delar i det finansiella systemet, är det av störst betydelse för det marknadssegment som är viktigast för genomförandet av penningpolitiken, nämligen penningmarknaden. Den europeiska marknaden för kortfristiga värdepapper är det minst integrerade penningmarknadssegmentet i EU. Därför följer ECB med särskilt intresse regleringsförslag, liksom marknadsinitiativ som syftar till att stärka integrationen, utvecklingen och transparensen för marknader för kortfristiga värdepapper i Europa (4).

1.2

Det är av största vikt för uppbyggnaden av den inre marknaden för finansiella tjänster att genomförandet och tolkningen av EU-rätten sker på ett enhetligt sätt. Mot denna bakgrund verkar valet av direktiv som rättsligt instrument för att uppnå detta enhetliga genomförande i detta fall motverka målet med genomförandeåtgärder i sammanhang med fondföretagsdirektivet, vilket är att klargöra definitionerna ”för att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen” (5), att ”främja en gemensam förståelse av huruvida vissa tillgångar är godkända för investeringar enligt fondföretagsdirektivet”, att ”minska risken för olika tolkningar av fondföretagsdirektivet” samt att ”förbättra rättssäkerheten och möjliggöra en mer sammanhängande tolkning av fondföretagsdirektivet” (6). Ett förslag till genomförandeåtgärd i form av en förordning med detaljerade bestämmelser direkt tillämpliga på alla fondföretag skulle bättre kunna tackla den rådande ojämna tillämpningen av vissa allmänna principer i fondföretagsdirektivet (t.ex. avseende regler om godtagbarhet av penningmarknadsinstrument).

2.1

För det första, vad avser offentliggörande och informationskrav, inför direktivförslaget olika krav beroende på vilken rättslig natur emittenten har. För penningmarknadsinstrument emitterade av institutioner som är föremål för tillsyn (7) kan till exempel informationen begränsas till antingen information om emissionen eller emissionsprogrammet eller om emittentens rättsliga och finansiella ställning före emissionen av penningmarknadsinstrumentet (8). Vad gäller icke-finansiella företag (9) krävs information om både emissionen och emissionsprogrammet samt emittentens rättsliga och finansiella ställning. Kommissionen anger att det i denna skillnad tas i beaktande att ”t.ex. vissa bankcertifikat skulle ha svårt att uppfylla vissa kriterier enligt artikel 5.2” i direktivförslaget. Generellt sett anser ECB att det viktigt att lämplig och standardiserad information, liksom standardiserad statistik, är tillgänglig för marknadsaktörerna för att marknaderna skall fungera smidigt och effektivt. Det rekommenderas därför att samma ordalydelse antas för artikel 5.3 a och artikel 5.2 a i direktivförslaget.

2.2

För det andra kan införandet av penningmarknadsinstrument som har emitterats av en medlemsstats lokala eller regionala myndighet (eller om medlemsstaten är en förbundsstat, en delstat som ingår i förbundsstaten) som inte har garanterats av en medlemsstat enligt artikel 5.2 (”övriga” emittenter), snarare än under artikel 5.4 i direktivförslaget (dvs. jämte andra offentliga organ i medlemsstater) behöva övervägas ytterligare. Lokala, regionala och federala myndigheter i EU åtnjuter i allmänhet finansiellt stöd från sina respektive medlemsstater liksom särskild status enligt nationell insolvenslagstiftning. Vidare kan frågan huruvida skulder som lokala, regionala och federala myndigheter i EU har är formellt garanterade av deras medlemsstater, ge upphov till komplexa frågor i vissa fall, och utgör kanhända inte en lämplig bas för att skilja på instrument med eller utan garanti. Det borde övervägas att behandla regionala, lokala och (för fondföretagsdirektivet) federala myndigheter i medlemsstaterna på samma sätt både i ”nivå-1” fondföretagsdirektivet (artikel 19.1 h första strecksatsen) och i prospektdirektivet 2003/71/EG (10). Liknande argument kan anföras för internationella offentliga organisationer. Kommissionen kunde sålunda överväga att ändra artikel 5.2 i direktivförslaget genom att stryka referensen till lokala, regionala eller federala myndigheter i medlemsstater, liksom internationella offentliga organisationer, för att uppnå en enhetlig behandling av alla sådana offentliga organ.

2.3

För det tredje refereras i artikel 5.3 c i direktivförslaget till behovet av tillförlitlig statistik om emissionen eller emissionsprogrammet ”eller andra uppgifter som gör det möjligt att göra en lämplig bedömning av de kreditrisker som är förenade med en investering i sådana instrument”. Det bör i detta sammanhang noteras att tillgängligheten av tillförlitlig statistik och av andra uppgifter som gör det möjligt att bedöma kreditrisker är två distinkta och önskvärda kännetecken för en marknad, vilka endast delvis överlappar varandra. Därför bör det ena inte behandlas som en motsvarighet till det andra. Dessutom är detta kriterium delvis överflödigt om det läses tillsammans med artikel 5.1 b, vilket redan föreskriver att för de finansiella instrument som avses i artikel 19.1 h i fondföretagsdirektivet skall information vara tillgänglig som möjliggör ”en lämplig bedömning av de kreditrisker som är förenade med investeringen”. Därför bör referensen till ”eller andra uppgifter som gör det möjligt att göra en lämplig bedömning av de kreditrisker som är förenade med en investering i sådana instrument” i artikel 5.3 c i direktivförslaget strykas.

2.4

För det fjärde, ger referensen till ”kontroll av den information…” av ”en för ändamålet kvalificerad tredje part” i artikel 5.2 c i direktivförslaget upphov till vissa viktiga tolkningssvårigheter. I dess tidigare förklaringar (11) angav kommissionen att handlare, revisorer, offentliga organ eller andra marknadsstrukturer kan vara godkända i den mån de inte är föremål för instruktioner från emittenten. Enligt kommissionen är syftet med detta kriterium att säkerställa att information om instrument som emitteras av företagsenheter – särskilt med tanke på att dessa enheter inte är föremål för tillsyn eller är reglerade – är tillförlitlig och föremål för kvalificerad granskning. Kommissionens förslag lämnar dock visst rum för flexibilitet beträffande frågan hur detta kan uppnås och påtvingar inte en specifik struktur. Det är inte klart vem som slutligen skall besluta om den tredje partens ”lämplighet”. Dessutom föreskrivs enligt artikel 5.2 c i direktivförslaget att kontrollen av informationen avser både emissionen eller emissionsprogrammet och emittentens rättsliga och finansiella ställning. Beroende på den tredje partens beskaffenhet kommer den kontrollerande enheten dock inte nödvändigtvis att ”kontrollera” dessa båda element. Till exempel kommer en revisor att kontrollera emittentens finansiella ställning, men inte programmet. Det är tveksamt om advokatfirmor och handlare skulle kunna anses kontrollera finansiell information. Ett offentligt organ skulle kunna kontrollera programmet, men inte nödvändigtvis en emittents finansiella ställning. Slutligen verkar införandet av kontrollmekanismer för ospecificerad information av ”en för ändamålet kvalificerad tredje part (12)” i direktivförslaget närma informationskraven för penningmarknadsinstrument till de krav som gäller för formella prospekt. I detta avseende bör det understrykas att prospektkraven på ett uttömmande sätt verkar täckas av prospektdirektivet, enligt vilket penningmarknadsinstrument undantas från definitionen av värdepapper (13).

2.5

Uppenbarligen motsäger den handlingsfrihet som medlemsstaterna ges vid tillämpningen av detta kriterium målet med dessa genomförandeåtgärder, vilket är att ge mer rättssäkerhet och att säkerställa en enhetlig tillämpning. Såvida inte det är möjligt att klargöra betydelsen av denna bestämmelse, vilket verkar problematiskt mot bakgrund av de olika situationer som möjligen täcks in, föreslås därför att helt ta bort detta kriterium.

2.6

För det femte, föreskrivs i artikel 5.4 i direktivförslaget att när det gäller samtliga penningmarknadsinstrument som täcks av artikel 19.1 h första strecksatsen i fondföretagsdirektivet (förutom de instrument som avses i punkt 2 i denna artikel) skall lämplig information bestå av information om emissionen eller emissionsprogrammet eller om emittentens rättsliga och finansiella ställning före emissionen av penningmarknadsinstrumentet. Vad beträffar emittenterna, täcker artikel 19.1 h första strecksatsen i fondföretagsdirektivet särskilt icke-medlemsstater, EU, Europeiska investeringsbanken, ECB samt centralbankerna i medlemsstaterna. Den föreslagna bestämmelsen skulle därför tillämpas på kollektiva investeringsföretags investering i vissa instrument som har emitterats av centralbanker och som används vid genomförandet av penningpolitiken (14). Med beaktande av att informationen om emittentens rättsliga och finansiella ställning inte skulle vara av direkt relevans för fondföretagsinvesterare vad avser centralbanker, samt också med beaktande av Eurosystemets befogenheter vad avser villkoren för emission av sådana instrument (15), föreslår ECB att artikel 5.4 i direktivförslaget ändras så att alla penningmarknadsinstrument som emitterats av ECB eller en centralbank i en medlemsstat undantas från den punkten.

2.7

Slutligen definieras i artikel 3.2 i kommissionens direktivförslag penningmarknadsinstrument som instrument som normalt omsätts på penningmarknaden och som uppfyller ett av följande kriterier: i) De har en löptid vid emissionstillfället på högst 397 dagar, eller ii) De har en återstående löptid på högst 397 dagar, eller iii) De genomgår regelbundna avkastningsjusteringar i linje med penningmarknadsförhållanden åtminstone var 397:e dag, eller iv) Deras riskprofil motsvarar den som gäller för finansiella instrument som har en löptid på högst 397 dagar och som är föremål för en avkastningsjustering som avses i led iii. Kommissionen uppmärksammar att denna definition inte är samma som definitionen av penningmarknadsinstrument i förordning ECB/2001/13 (16), som hänvisar till en återstående löptid på upp till ett år, eller är föremål för regelbundna räntejusteringar mot bakgrund av utvecklingen på penningmarknaden minst en gång om året. ECB är medveten om att den föreslagna 397-dagarsperioden är resultatet av CESR:s förslag att löptiden på 12 månader skall förlängas till 397 dagar för att inkludera risken för förseningar i avvecklingen som kan leda till en brytning om avvecklingen av instrumentet försenas (17). Det föreslås att man återgår till den lösning som kommissionen föreslagit i tidigare utkast av direktivförslaget, där man satte löptiden till ett år ”utan att det påverkar eventuellt ytterligare uppskov för avveckling som anges i emissionen eller emissionsprogrammet”.